Gott rykte som jazzstad

KRÖNIKA. "Nödvändiga spelställen har funnits och finns ändå hela tiden... Bistro Hijazz, Katalin och Pub Nitton har regelbundet jazz på repertoaren", skriver Björn G Stenberg.

Kultur och Nöje2011-06-13 11:04
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Uppsala har under många år haft ett gott och välförtjänt rykte som musikstad, inte minst när det gäller just jazz, och som körstad. Jazzmusiker finns och har funnits av nationell och i en del fall internationell klass: namn som Bengt Hallberg, Lennart Åberg, Claes Jansson och utflyttade som Rebecka Thörnqvist och Viktoria Tolstoy för att nämna några. Andra musikformer i staden har haft svårare att riktigt nå toppen.

Nödvändiga spelställen har funnits och finns ändå hela tiden, även om till exempel den stora jazzsatsning som UNT gjorde för några år sedan lades ned har Konserthuset fyllt på den levande musiken - besöket av till exempel Jon Hassel var en höjdpunkt - Bistro Hijazz, Katalin och Pub Nitton har regelbundet jazz på repertoaren. Uppsala University Jazz Orchestra är ett välkommet tillskott på senare år och regionanställda Trio X står för en viktig insats.

Jazz, ja, som flera av de tillfrågade säger är ordet lite överspelat. Visserligen sade nyligen till exempel Benny Andersson i en intervju att ”jazz” är den enda musikform han inte skulle använda då han vet för lite om den. Yngre musiker tycker nog mest att det är ett svåranvänt fackuttryck som inte säger så mycket längre. Det är också i blandformerna och de överskridna gränserna som den nya musiken skapas. Men visst har det sin särskild tyngd att vårda traditionen och de flesta tidigare stilar inom jazzen finns representerade fortfarande. Ordets ursprungliga betydelse, ett ”riktigt häftigt samlag” eller ”all out party”, har för länge sedan försvunnit.

Den yngre publiken har inte fyllt på i samma grad som den äldre försvunnit på den mer renodlade jazzen. Musiklyssning ska slåss på samma villkor som all annan fritidssysselsättning; om tiden, om pengarna. Dessutom får den ta kampen med alla nya musikstilar som uppkommit under jazzens sekellånga historia.

Jag tror inte att man ska och kan göra så mycket åt publikintresset. Självklart ska jazzen - i vid bemärkelse - ha lika stor del av kakan som andra konstformer. Men nostalgiska tillbakablickar lär inte ge så mycket i längden. I någon form kommer det vi brukar kalla jazz ändå att leva vidare i olika former, i Uppsala, i Sverige, i världen. . .