Gränsöverskridande jazz av far och dotter Cherry

Det är inte ofta man i samma anmälan kan ta upp både far och dotter. Men så blir det i dag. Improvisatören och multispelaren Don Cherry var verksam i Sverige i många år och producerade förutom en mängd bra musik även barnen Neneh (okej styvdotter då) och Eagle-Eye. Nu släpps hans inspelningar från början av 70-talet på nytt. Även Neneh satsar på jazzen och har med en låt av pappa på nya albumet The Cherry Thing.

Neneh Cherry hade monsterhiten Buffalo stance på 80-talet och tillika jättesuccén 7 Sceonds med Youssou N’Dor på 90-talet men har i övrigt varit sparsam med utgivningar. Nu har hon slagit sig ihop med svensk-norska The Thing och gjort ett spännande och gränsöverskridande album där de spelar covers på pop- och jazzlåtar av namn som Sucide, The Stooges, MF Doom, Ornette Coleman och - Don Cherry.

The Thing består av Mats Gustafson, saxofoner, basisten Ingebrigt Håker Flaten and slagverkaren Paal Nilssen-Love. Konstellationen har gjort en mängd andlösa samarbeten tidigare, men det här är ett av de mest lyckade. Kombinationen av trions vilda och expressiva lekfullhet tillsammans med Nenehs coola och sexiga röst blir sällsynt bra, särskilt som den luftiga sättningen utan ackordsinstrument ger mycket utrymme för henne att blomma ut.

Bruce Springsteen gjorde också en avskalad cover tidigare på Suicides låt Dream baby dream, men Cherry & Co ger den en suggestiv uppbyggnad som drar åt det orgiastiska i över 8 härliga minuter. Det hade inte ens gått att fantisera om att The Stooges Dirt skulle kunna göras i en sådan här utlevande version. Too tough to die av Martina Topley-Bird är en vacker ballad med snygg basklarinett. Don Cherrys Golden Heart är likaså en av albumets andhämtningspauser och ett av de bästa spåren. Ornette Colemans  - en av pappa Cherrys gamla kompanjoner - What reason görs också i en lysande version.

Bäst är kanske ändå MC Dooms Accordion, en låt där Neneh får chansen att visa sina kvaliteter som rappare dessutom. Den visar också tydligt hur bra jazz gör sin som hiphopblandning. Neneh & Co hade i och för sig inte behövd gå omvägen över covers, de två originallåtarna, en av Neneh och en av Mats Gustafson skäms verkligen inte för sig i sammanhanget.

Överhuvudtaget är The Cherry Thing ett superbt album som man kan borra sig med i många gånger om.

Styvpappa Cherry, Don, kom från en tradition med gränsöverskridande musik, inte minst tillsammans med Ornette Coleman. Han blev en viktig och drivande kraft i det svenska jazzlivet i början av 70-talet. Hans banbrytande album Organic Music Society ges nu ut på nytt, på cd och dubbel-LP. Även detta är genrebefriad musik, och har, som namnet antyder, en organisk uppbyggnad, på gränsen till musikaliska mantra som suggestivt upprepas. Förutom förstås huvudinstrumentet trumpet framför Cherry flöjter, slagverk och sång. Ett album som både visar en härlig tidlöshet och samtidigt en typisk tidskänsla från det begynnande 70-talet, där låsta politiska manifest blandades med en vilja till att utforska nya områden. Det senare präglar detta utmärkta album.