Den lilla musen Josefine lever i kloakerna med de andra mössen. Ovanför dem finns en värld befolkad av stora, vrålhungriga, björnar. I musvärlden är björnhat, tanddyrkan och insamling av bebisbjörnars mjölktänder drivkraften och det som håller dem samman. Men Josefine tänker utanför boxen och vill absolut inte tro att björnarna är hennes fiender.
Hon möter björnen Victor och en osannolik vänskap uppstår, med många väntade och oväntade komplikationer. Filmen bygger på böckerna om ”Victor och Josefine” (Ernest et Celestine på franska) av Gabrielle Vincent.
”Victor och Josefine” är en suggestiv, originell och inte minst bitvis skrämmande animerad fransk film. Den är dessutom fylld av svart humor. Historien är klassiskt fyndig och bitvis riktigt spännande. Frågan är möjligen vilken ålderskategori den vänder sig till. På en rejält vuxen som jag själv funkar både det barnsliga och det filosofiska och jag njuter i fulla drag av både bilder (trogna förlagans naivistiska stil) och berättelse, men den borde funka som familjefilm om än inte för de allra yngsta. Sensmoralen är tydlig utan att det skrivs på näsan: man ska kunna vara sig själv och ändå passa in samt vänner kan finnas där man minst anar.
De svenska rösterna är också mycket bra, bland andra av Lea Stojanov, Adam Fietz, Charlott Strandberg och Claes Ljungmark. Filmen fick en välförtjänt Cesar (franska motsvarigheten till Oscar) för bästa barnfilm/animation.