– Jag hade en idé om att göra en trilogi med den här lite speciella musiken som jag har sysslat med, som är lite crossover. Jag tänkte göra en blå, en röd och en vit skiva. Kieslowski säger alla. Det får de gärna göra. Det är frihet, jämlikhet och broderskap – trikoloren.
Från början var det tänkt att bli separata skivor. Ericson gav ut den blå skivan själv och kontaktade sedan ett skivbolag för den röda. De föreslog att han också skulle göra klart den vita skivan och ge ut de tre albumen i en box. De ville även inkludera en bonus-cd med gamla låtar som Ericson nyligen återupptäckt i samband med en flytt från Gamla Uppsala in till stan.
– Jag var lite motsträvig först och tyckte att det var den här trikoloridén som var viktig. Men chefen på skivbolaget framhärdade och tyckte att det skulle vara fyra plattor. Och det är inte varje dag ett skivbolag erbjuder en att ge ut en box, så det blev en kompromiss.
Musiken på de tre huvudskivorna består av instrumentalmusik, sånger, körverk och långa sviter. Ericsons huvudinstrument är gitarren, men han spelar även andra instrument. Dessutom medverkar ett antal gästmusiker.
– På den blå skivan finns hyllningslåtar till Pasolini, Fassbinder och George Harrison, folk som har varit viktiga för mig. Den röda plattan är mer storpolitisk och har sviter om Afrika, Balkan och Burma. Det är mycket miljöljud och lite filmiskt. Där är det stora penseldrag över världen. Den vita är mer privat och handlar om personer som jag känner.
– Den fjärde skivan är en bonus-cd. Den består av en lös samling sånger som gjorts utan tanke på en platta eller ett sammanhang.
Ericson förknippas kanske i första hand med en låt som kommit att bli en svensk klassiker, Sommarkort (En stund på jorden), som han skrev till Cornelis Vreeswijk.
– I mitten av 80-talet fick jag ett producentjobb att skriva originalmusik för ett radioprogram som hette Eldorado och sedan spela in den med olika artister. Jag tyckte att Sommarkort skulle passa Cornelis.
Vreeswijk var då märkt av sin sjukdom och inspelningen kom att bli en av hans sista. När låten gavs ut blev den snabbt uppskattad och har fortsatt att växa sedan dess.
– Framför allt är jag glad att jag vet att han älskade låten. Han var otroligt ödmjuk och skön att jobba med. Men att låten skulle bli så stor fattade man ju inte då. Den lever sitt eget liv nu och vad jag förstår spelas den enormt mycket på begravningar och dop. Det var faktiskt till och med så att när mina barn skulle döpas och vi satt med prästen och planerade sade han ”Vi skulle kunna sjunga en sång. Det finns en väldigt fin låt som heter Sommarkort”.
Vad väntar härnäst efter att boxen har givits ut?
– Det känns som att jag nått ett avslut på det här projektet och nu kan jag stämma in på nästa. Jag är gitarrist och kompositör och det vill jag hålla på med. Jag tycker att jag har några plattor kvar i mig.