Det hela startade då Anders Zaine, som tidigare varit bandbokare där, fick frågan av Kalmar nation om att hjälpa till med deras 350-årsjubileum. Dessförinnan hade skrivit sin B-uppsats i arkivvetenskap om Svenskt Rockarkiv i Hultsfred.
– Tanken var att göra något liknande här, säger han.
Han började med att leta artiklar i Ergo för att sedan fortsätta på andra ställen, inte minst med UNT:s microfilmer och Uppsalademokraten på Stadsarkivet och Carolina Rediviva. Från början tänkte han starta en studiecirkel men det framkom vartefter att just ingen av alla de som var intresserade egentligen hade tid, även om idéen lever kvar. Så han startade en Facebookgrupp, Uppsala Musikarkiv, varifrån han dagligen sprider sina upphittade pärlor, inte minst har undertecknad fått en hel del flashbacks på flydda dagar. Han får många kommentarer och tips den vägen också som kommer till nytta.
– Det triggar igång folks minne och på den vägen kan jag lättare komma vidare själv med.
Han flyttade till Uppsala 1991 och spelade under åren gitarr och bas i olika band själv, bland Able. På det viset kom han bra in i stadens musikliv och inte minst blev intresserad av det.
På frågan om han inte tröttnat att hålla på och leta i arkiven säger han.
– Nej, tvärtom, jag har snarare tvärtom blivit mera peppad. Jag har en jobbsituation som gör att jag ofta kan leta material dagtid, vilket underlättar mycket. Jag tar en månad i taget, det är vad man orkar.
Av praktiska skäl har han än så länge satt gränsen bakåt till 1980, men det kan komma att ändra sig. Just som jag skriver detta ser jag att han lagt ut en artikel om The Who på Liljekonvaljeholmen som ser ut att vara från 1966, så det kanske blir mer med tiden.
– Jag vill också flytta fram perspektivet till nutiden, så att nya grupper och unga musiker också kan vara med.
Vi hamnar i en vidare diskussion om Uppsala förr och nu. Vi enas snabbt om att den stora skillnaden är bristen på liveställen för nya artister. Rackis, Pub 19, Fellini, Fredmans, Musikforum, Bistro Hijazz och allt vad som funnits, alla har de gått i graven. Förr kunde man få chansen som förband till något större och få möjlighet att möta en publik. Det är betydligt svårare nu.
– Det kunde jag märka även som bandbokare på Kalmars, de utländska banden blev förvånade redan då att det inte var någon lokal akt före.
Anders Zaine har kunnat se i sin forskning vad det betytt med livaktiga spelställen. Det har skiftat över tid vilket ställe som varit det ledande, men det har oftast funnits åtminstone något som levt upp, även för lokala musiker. Det är lite sämre beställt med det just nu.
Kan man då urskilja trender i Uppsalamusiken genom tiderna?
– Uppsala har alltid varit ett starkt fäste för hårdrocken – paradoxalt nog, eftersom det är en utpräglad akademikerstad. Band som Defleshed, F.K.Ü och Midas Touch är några av de mer kända. Den akademiska sidan speglas väl mer i den progressiva rocken, med namn som Kaipa, Arbete och fritid och Gud i Brallan.
Han har med åren också hunnit samla på sig en stor samling demokassetter och konsertaffischer, ett intresse som håller i sig. I framtiden finns också tanken att någon kanske vill använda materialet för att göra en bok, men ännu återstår mycket arbete med att samla in alla fakta.
– Målet är att skapa en musikhistorisk mall som kan spridas över hela Sverige, avlutar initiativtagaren Anders Zaine.