Johan Svedjedal, författare och professor i litteraturvetenskap, tilldelades årets Disapris, som delas ut av Studentbokhandelns och Uppsala universitet i syfte att stimulera populärvetenskapliga författarskap.
Grattis till Disapriset! Du uppmärksammas bland annat för din senaste bok, som handlar om tidskriften Spektrums betydelse för 1930-talets kulturliv. Vad blir nästa stora projekt?
– Jag håller på och gör färdigt två böcker. En historik över Svenska Pen, som kommer i höst. Och en essäsamling som heter Protestlitteratur. Den handlar om svensk politisk och samhällskritisk litteratur ca 1965–75.
Har litteraturen kvar den subversiva potential som man gärna tillskriver den tidens litteratur?
– Ja, det har litteraturen alltid. Sedan är ju mediekonkurrensen starkare i dag, men litteraturen har alltid levt i en mediesymbios. Den uppmärksammas i andra medier och får sin kraft i det.
I prismotiveringen får du beröm för att skriva ”tillgängligt, utan att ge avkall på vetenskapliga krav.” Hur tycker du generellt att universitetet klarar den tredje uppgiften, att delge en bredare allmänhet sin kunskap?
– Det är olika för olika sektorer. För humaniora är det som man kallar den tredje uppgiften nästan den första. Vi har förmånen att kunna skriva direkt för en större allmänhet, och det är en möjlighet vi borde ta till vara mer. Kommer det nya forskningsrön så borde man sprida dem direkt. Ibland kan jag vara rädd för en utveckling där man försöker stänga in alla discipliner i snäva akademiska kretslopp. Jag ser det själv som en väldigt viktig del av min uppgift som forskare.
Du har, bland annat i Den sista boken (2001), intresserat dig för boken som med medium och lagringsenhet. Hur tror du att pappersboken står sig om, säg, tio år?
– Den kommer att stå sig bra. Men e-boken kommer att bli starkare. Det är egentligen inte så dramatiskt, vi har ju redan levt med både papper och digitala medier i två decennier. Det tar generationer innan vårt beteende ändras i grunden.
Det är snart Nobeltider. Du hör till dem som har pläderat för Bob Dylan som en kandidat till litteraturpriset. Vågar du dig på en profetia om vem som blir årets lyckliga mottagare?
– Absolut inte.