Hanekes svartvita mästerverk

I Cannes vann den här filmen det prestigefyllda priset Guldpalmen. Vi talar förstås om Hanekes filmiska svartvita mästerverk, Det vita bandet. Det hela börjar med att en rad olika brott begås i en liten by i Tyskland 1913. Ingen vet vem som utför handlingarna och rädslan sprider sig kvickt bland byborna. Vi guidas genom historien av en berättarröst som tillhör läraren i byn och det vi får ta del av är händelser som utspelade sig i hans ungdom.

I detta välarbetade tyska drama har patriarkatet en självklar plats. Männen styr med järnhand både lantbruk, kyrkor och sina familjer. Byn skulle kunna representera vilket samhälle som helst och kan ses som en symbol för samhället i stort. Här finns en tydlig hierarki med ett överhuvud samt de som underordnats denne.

Symboler har en viktig funktion i filmen. Hanekes pastor klär sina barn i vita band om de betett sig på ett felaktigt sätt. Det vita bandet symboliserar renhet och ska uppmuntra till goda gärningar. Men det fungerar också kränkande då det blir synligt för alla att detta barn inte betett sig enligt regelboken. Den blinda pojken kan i sin tur ses som en symbol, en symbol för människors blindhet inför vad som sker i vårt samhälle. Man skulle också kunna ge sig in i att här dra paralleller till nazismen.

Filmen erbjuder också ett ständigt spel mellan avslöjandet och döljandet. Doktorns son som upptäcker pappans sanna jag, bondens son som avslöjar sig själv, kärleksaffärer som hemlighålls och byns förbrytare som vägrar att avslöja sitt sanna jag. Vem som egentligen är den sanna förbrytaren kan naturligtvis diskuteras.

Från första bilden skapas en stämning som finns högst närvarande filmen igenom, även efter att den sista bilden har slocknat. En krypande, oroskänsla som gnager sig fast under tiden som Haneke studerar människans natur. Haneke vet precis hur han ska hantera sina åskådare och försätter oss i mer utmanande situationer än vanligtvis, vad gäller filmtittande. Vi får till exempel inte alla svar, utan filmen öppnar för olika tolkningar och analyser, vilket gör oss delaktiga. Som vanligt, när det gäller Haneke, är åskådaren i fokus och Hanekes intresse för oss är förmodligen ett av de allra viktigaste i hans filmskapande.
Det är ett ganska svart, långsamt drama vi har att göra med här, som förmodligen inte kommer att tilltala alla. Själv ser jag Haneke som en av vår tids skickligaste filmmakare, vilket Det vita bandet är ett imponerande bevis på.

Hanekes svartvita mästerverk

Michael Hanekes svartvita Det vita bandet är ett mästerverk - ett svårt, långsamt drama som inte kommer att tilltala alla, skriver Emma Dahlin.