Lena Köster: Hänger Akademien med?

I huvudstaden får aktiviteten Stockholm läser stöd av Svenska Akademien. I samband med att jag intervjuade nye ständige sekreteraren Peter Englund häromåret frågade jag om inte ett sådant projekt i Uppsala också kunde få Akademiens stöd.
”Det håller jag inte för uteslutet”, svarade han. Det tog jag fasta på och föreslog ett Uppsala läser-projekt för centrala personer i Uppsalas kultursfär. Och på den vägen är det. Nu läser vi!
Och hur blev det med Svenska Akademien – hänger ni med?
Vad är det då som är så bra och roligt med att läsa böcker? Det är väl torrt, långsamt, svårt, fetmabildande och konditionshämmande … och fullkomligt underbart! Precis som slottsbalen Askungen till slut kommer i väg till.
Svenska Akademiens förre ständige sekreterare, Horace Engdahl, sa i en intervju att man kan vara en bra människa utan att läsa böcker. Och att bokläsande ingalunda garanterar att man blir en bra människa.

Men ändå. Varje gång man öppnar en bok, öppnar man en dörr till en ny värld, lik eller olik ens egen. Man får dela andra människors verkliga eller påhittade erfarenheter och tankar. Vare sig man läser chick lit, deckare eller språkexperimenterande romaner. För att inte prata om essäer och dokumentärer.
Man kan tjuvåka med tusentals liv medan man lever sitt eget enda.
Man kan rentav komma till att begripa ett och annat man inte hade kläm på förut. Om läsningen leder till att man reflekterar över tillvaron.
Efter modell från Stockholm och Chicago drar Uppsala i dag i gång projektet Uppsala läser. Det är tänkt att bli ett stående inslag i Uppsalas kulturliv. En särskild bok per höst ska Uppsalaborna uppmuntras att läsa.
Alla har vi växt upp någonstans någon gång, deckarförfattaren Kjell Eriksson också. Om hans uppväxt i Uppsala handlar Simma i mörker, årets bok i Uppsala läser. Nu öppnar jag den – och ser fram emot att diskutera den under hösten med deltagarna i UNT:s bokcirkel.