Filmer:
”Good bye Lenin!”
Christiane har alltid varit en god socialist och är en stolt Östberlinare. När hennes son Alex demonstrerar mot muren 1989 drabbas hon av en hjärtattack och faller i koma. När hon vaknar upp sex månader senare är landet enat och muren riven. För att inte riskera ännu en hjärtattack beslutar sig Alex för att vårda modern hemma och låtsas som om allt är som vanligt, vilket inte blir helt lätt när den nya kapitalismen rusar på. Daniel Brühl slog igenom med rollen som Alex i den här prisade komedin.
”De andras liv”
I toppen av Östtysklands intellektuella konstnärselit 1984 befinner sig paret Georg och Christa. De håller sig inte alltid till partilinjen och när kulturministern dessutom blir intresserad av den vackra Christa blir paret övervakat. Stasi-mannen som får uppdraget ser det först som en chans att klättra i hierarkin men blir efterhand fascinerad av paret. Denna briljanta politiska thriller, som samtidigt är en studie av mänsklighetens innersta skrymslen, vann en Oscar för bästa icke engelskspråkiga film.
”En läcka i ridån”
Den här avhoppar-thrillern med Paul Newman och Julie Andrews i huvudrollerna är kanske ingen av Hitchcocks klassiker. Men på sin tid rörde den upp känslorna, främst för att stjärnornas rollfigurer hade ett romantiskt förhållande utan att vara gifta. Paul Newman spelar en forskare som fejkar ett avhopp till Östtyskland, för att kunna spionera bakom järnridån. Bonusfakta: Filmens final utspelar sig i Trelleborg och då syns Jan Malmsjö i en liten roll som svensk journalist.
”Octopussy”
Trots att mästerspionen James Bond dök upp på bioduken ungefär samtidigt som kalla kriget kylde ned världen syns Berlinmuren inte i filmerna från den epoken. Förutom i ”Octopussy”, med Roger Moore och Maude Adams. Öppningssekvensen utspelar sig i Östtyskland med en inledande bild av muren. Sedan dyker en jagad clown upp och då blir det givetvis obehagligt på riktigt. Bond anländer senare Checkpoint Charlie och det sägs vara så nära 007 någonsin kommer den vanliga oglamourösa verkligheten.
”Himmel över Berlin”
Wim Wenders romantiska och moderna saga om två änglar som betraktar Västberlin och den graffiti-täckta muren. De lyssnar på tankarna hos invånarna och en dag, efter att ha sett en mycket ensam kvinna som uppträder på cirkus, bestämmer sig en av änglarna för att bli mänsklig. Han vill kunna dela kvinnans sorger och försöka göra henne lycklig. Det initialt svartvita fotot övergår i färg och ängeln får lära sig vad det innebär att vara människa.
Böcker:
”Murhopparen”
Peter Schneiders bok från 1983 är en klassiker om hur absurt livet i den delade staden Berlin kunde te sig. I en serie dråpliga anekdoter berättas bland annat om mannen som tagit sig över muren 15 gånger och om tre unga cineaster som regelbundet ”murhoppar” för att se på film i Västberlin.
I botten finns allvaret och grundfrågan: var slutar staten och var tar individen vid? I boken myntade Schneider begreppet ”Die Mauer im Kopf” – muren i huvudet. Murens fall innebar inte omedelbart att den mentala uppdelningen mellan Öst och Väst försvann.
”Simple stories”
Svante Weyler, förläggare och kännare av tysk litteratur, säger att många yngre författare i Tyskland i dag gestaltar det enorma kastet i människors liv som murens fall innebar. En av de bästa han vet är Ingo Schulzes ”Simple stories”:
-Det är naturligt att de böckerna kommer nu, det tar 20-30 år för litteraturen att nå fram till riktigt viktiga ämnen. ”Simple stories” beskriver fruktansvärt bra känslan av degradering som många östtyskar kände, när deras biografi inte längre dög i relation till Västtyskland. Romanen gjorde Ingo Schulze till en sorts instans. Den finns tyvärr inte på svenska, säger Svante Weyler. -Det gör däremot hans ”Adam och Evelyn”, som handlar om sommaren -89 när det börjar lossna, och fram till murens fall. En svensk läsare kan tycka att den är pratig, men det är en gestaltning av ett pratbehov. Rörande och gripande om hur lite människorna förstod och kunde se.
”Stasiland”
En av de mest dramatiska scenerna i Anna Funders ”Stasiland” beskriver hur det efter murens fall råder panik i Stasis högkvarter. Pappersstrimlarna går på högvarv, alla hemliga dokument måste förstöras - särskilt de som namnger spionerna i Väst.
Boken från 2002 är en tudelad dokumentär skildring av å ena sidan gamla Stasi-medarbetare och å andra sidan oppositionella i Östtyskland. Anna Funder är från Australien och originalupplagan innehöll tyvärr vissa historiska felaktigheter. Däremot har hennes intervjuer med offer och förövare från den gamla regimen mötts med ohöljd respekt.
”Tornet”
Tillvaron i det sena DDR skildras i en tusensidig roman som blir till närmast beroendeframkallande läsning. Personalen på det tyska förlaget Suhrkamp häpnade när Uwe Tellkamps tegelsten gavs ut 2008. Aldrig tidigare i det anrika förlaget historia hade man fått så många brev på bara en vecka.
Alla läsare tycktes ha en uppfattning om hur livet i det gamla DDR varit - egentligen. Själv ser Tellkamp ”Tornet” som en saga och titeln har han hämtat från ”Törnrosa”. Tillvaron i den döende öststaten var just sömnig, som att röra sig i ett klister där misstänksamhet och rädsla infekterade nästan alla relationer. Efter murens fall blev livet i stället en ”störtflod”.
Om den började han skriva sedan.
”Berlin på 8 kapitel”
I tio år bodde författaren Carl-Johan Vallgren i Berlin. I en faktaspäckad reportage- och essäbok tar han med läsaren på en resa genom en stad vars historia överträffar det mesta, och som under ett helgbesök kan vara svår att omfamna.
Vallgren berättar vilka kvarter som låg i forna öst respektive väst men skriver också träffande om hur muren efter alla år fortfarande kan leva kvar i människors inre, i språk och attityder. Om det där som en vanlig svensk turist knappt kan ana. (TT-SvD)