Upprinnelsen till drevet var en Aftonbladetintervju där professor Dahlström bland annat slog fast att män inte är lämpade att ensamma ta hand om små barn:
”Män förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. Män har ofta ett mindre tålamod med dregel och bajsblöjor.”. ”Pappor förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder”.
Artikeln spred sig som en löpeld i de sociala medierna, med vidhängande fördömanden och okvädingsord.
***
Att många blev provocerade av Annica Dahlströms uttalanden var inte så konstigt. Det märkliga i sammanhanget var att intervjun som alla refererade till publicerades redan 2007.
Det var alltså en fem år gammal artikel som blev veckans snackis och som utan någon egentlig anledning plötsligt lästes av halva Sverige som om den vore högaktuell.
***
Internet beskrivs ofta som det moderna, heta och ständigt framåtblickande mediet. Återigen blev vi dock varse att internet i första hand är ett gigantiskt, växande arkiv.
Googlesökningar redovisas framför allt efter relevans, något som innebär att uppgifter från exempelvis 2004 kan hamna betydligt högre upp bland träffarna än en text skriven i dag.
Vi som verkar inom traditionella medier, eller ”gammelmedier” som de lite föraktfullt kallas, är besatta av allt som kan kallas aktuellt. För oss är en intervju från 2007 verkligen ”yesterday’s news”.
Frågan är med andra ord vad ”gammelmedier” egentligen är, dagsaktuella medier som har funnits länge, eller nya medier som i allt högre grad vänder det aktuella ryggen?
***
Tv-producenter brukar likna sin verksamhet vid att skriva i vatten. När programmet väl har sänts så är det också borta, till skillnad från exempelvis tryckta medier.
Nu för tiden varar emellertid det mesta för evigt på nätet, något som kan få de märkligaste konsekvenser, såsom att ett bortglömt klipp från sovjetisk television 1972 kan bli en världssensation, eller, som i skrivande stund, att gamla album med Ted Gärdestad och Queen klättrar på topplistorna över den mest streamade musiken.
På flera sätt är det dock sympatiskt. Om internet kan bidra till att vår kunskapsinhämtning blir mindre dagsländeaktig så är det värdefullt. Alla mår bra av att få mer perspektiv.
Inte minst så är det fascinerande att föreställa sig hur våra medievanor kan komma att se ut om 50 eller 100 år. Måhända blir det ett evigt hoppande mellan decennierna när våra barnbarnsbarn tar del av digitalt innehåll.
Kanske kommer någon rent av att läsa den här texten, dela med sig av den och reflektera kring den när vi skriver år 2112, då internet verkligen är det gamla mediet.