Han använder gärna staden som scen. Eller Dannemora gruva. Till exempel. Och han får människor att samarbeta och idéer att bli verklighet.
Spårvagnar och symfoniorkestrar flyger i luften, skogar stiger upp ur vattnet, änglar dråsar ner från himlen, det är liksom ingen ände på vad som kan hända.
Alla konstarter, idrott, praktiskt taget vad som helst kan rymmas i hans stadsföreställningar.
Nu har Tuomo Haapala gjort en bok på förlaget Mormor, som i text och bild berättar om den här storslagna kreativiteten.
Bor man i Uppsala med omnejd och har upplevt eller hört talas om ”Eld i berget” i Dannemora 1995, de kreativa tumulten vid Wiks folkhögskola 2008-2013 och föreställningen ”Vi drömmer!” på Eriksbergsskolan 2010, hittar man mycket välbekant i boken. Roligt att få ta del av tankarna och resonemangen kring och arbetet med föreställningarna!
Förutom den lekfulla kreativiteten, förmågan till ledarskap och samarbete och det rent yrkesmässiga (om man kan kalla det så) kunnandet, finns det en stor öppenhet mitt i allt det överväldigande Haapala har skapat tillsammans med, vid det här laget, tusentals människor i olika städer, på olika platser.
Människor möts i och kring föreställningarna. Olika kunskaper och talanger kommer till sin rätt, upptäcks rentav. Den som vill får vara med.
Och stadens rum blir något helt annat än vi hade kunnat tänka oss: enastående spännande!