Egentligen är jag förvånad att Små citroner gula inte hade premiär för en vecka sedan, i samband med alla hjärtans dag. Detta är nämligen den typ av romantisk komedi som riktar sig till nykära par som vill undvika skavande sömmar och stenar i skon.
Rakel Wärmländer spelar Agnes, som snabbt jobbar sig upp och blir en av de mest eftertraktade servitörerna på en stjärnkrog i Stockholm. Efter en bisarr olycka får hon sparken av den excentriska kökschefen, och samma kväll blir hon dumpad av sin pojkvän. Livet verkar vara nere på botten, men när hon får möjlighet att bli delägare i en ny restaurang på Söder i Stockholm vänder lyckan, samtidigt som kärleken börjar spira igen. Den här gången är det grannen (Sverrir Gudnason) som får Agnes hjärta att pumpa lite snabbare. Att han dessutom är en av landets mest inflytelserika matskribenter gör inte saken sämre.
Små citroner gula, som bygger på Kajsa Ingemarssons bästsäljande roman, känns lite grand som ett långt avsnitt av Landet runt: alla ska känna sig som hemma och helst strykas medhårs. Det handlar om kärlek, familj, medelklass, entreprenörskap, ärlighet. Vi mår bäst när vi är ambitiösa samtidigt som vi håller fötterna på jorden och inte glömmer våra rötter. Dessutom ska vi våga skratta åt oss själva med en sund självdistans. Och visst infinner sig en viss känsla av välbehag under Agnes kulinariska resa där hon lyckas finna såväl sig själv som hennes äkta hälft genom att laga sin mammas speciella italienska soppa.
Men samtidigt är det så tillrättalagt att själva livet inte syns. Ingenting som kan liknas en kontrovers eller någon djupare problematik kommer upp till ytan. Det är småputtrig, harmlöst, och ja, kanske inte så mycket mer. Likt en småmysig men slätstruken duk i sommarstugan.
Om du ska gå på en dejt med en ny partner, och inte vill riskera någonting alls, så är Små citroner gula ditt säkraste kort just nu. Men den kommer knappast att ge er mycket att diskutera på vägen hem.