Heby - en konstens världsmetropol
KRÖNIKA. När UNT på nyårsafton, inför Hebys övergång till Uppsala län, presenterade kommunens främsta sevärdheter, de som skulle kunna generera turism, saknades den allra viktigaste, den som till och med skulle kunna locka utländska besökare.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När besökaren väl har anlänt till Heby är det dock ingen risk att han eller hon missar kyrkan. Här är det verkligen skäl att tala om kyrkan mitt i byn eller, kanske ännu hellre, kyrkan uppe på höjden, för den ligger nämligen strategiskt placerad på en av de rullstensåsar som är så typiska för trakten, synlig vida omkring med sin vitkalkade kropp och smäckra tornspira. Det är dock inte exteriören som intresserar konsthistorikerna, eftersom den ursprungliga kyrkobyggnaden från 1400-talets slut kraftigt förvanskats av senare tiders ombyggnader.
Nej, man måste gå in i kyrkan för att upptäcka dess skatter, målningarna i korets valv och det bländande vackra altarskåpet från 1500-talets början. Kormålningarna är en generation senare än Albertus Pictors, mer renässansbetonade vad gäller perspektiv och figurteckning, troligen utförda av samme Anders Martinsson som dekorerat Valö kyrka i nordöstra Uppland.
Altarskåpet däremot är tillverkat i Antwerpen och tidigare tillskrivet skulptören Jan de Molders verkstad. Men i boken Nederländsk prakt i Mälarlandskapens kyrkor, utgiven 1998 av Eva Höglund, berättas den spännande historien om hur konsthistorikerna nu i stället knutit altarskåpet i Västerlövsta till en annan framstående nederländsk konstnär vid namn Jan Genoots.
Från Antwerpen vid floden Scheldes mynning exporterades altarskåp till många olika länder, en del nådde ända bort till Island, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna. Och det är via ett altarskåp på Madeira, tillverkat av denne Jan Genoots, som man även nått klarhet om skåpet i Västerlövsta. På grund av krigens härjningar och den bildfientliga calvinska reformationen befinner sig nämligen idag de flesta kvarvarande nederländska altarskåpen från slutet av 1400-talet och början av 1500-talet inte alls i Holland och Belgien utan i länder som haft en annan och gynnsammare historia, typ Sverige.
När jag var ung kunde jag aldrig se mig mätt på altarskåpet i den kyrka som spelade så stor roll i mitt liv. Jag var också musikaliskt intresserad, spelade fiol, sjöng i kör, deltog regelbundet i gudstjänstlivet och tillbringade över huvud taget mycket av min fritid i kyrkan. Att jag efter studentexamen — till mina föräldrars häpnad och fasa — började läsa konsthistoria vid Uppsala universitet berodde säkert delvis på Anders Martinssons målningar och Jan Genoots altarskåp. När jag några år senare vandrade runt på medeltidsmuseet Cluny i Paris hittade jag där ett nästan exakt likadant altarskåp från Antwerpen, ett "tvillingskåp" som fick mig att tänka att mitt dystra och påvra Heby — i detta specifika avseende — minsann kunde mäta sig med en världsmetropol.
Altarskåpet i Västerlövsta kyrka är ägnat passionshistorien, alltså Kristi lidande och död, och de gyllene träfigurerna, placerade på golv som sluttar snett framåt mot betraktaren, framställda med stor realism och dramatik. Ett slags teaterscen där evangeliernas berättelser utspelar sig på nytt för den som öppnar sina ögon.
"Vaut le voyage", står det ofta i franska reseguider. Det betyder att det rekommenderade målet är värt en resa. Just det skulle jag vilja säga om Västerlövsta kyrka, den absolut främsta sevärdheten i Heby kommun!