I dag, lördag, är det dags för länets musikskoleelever att visa vad de går för. Evenemanget C vad vi kan! Hör vad vi låter! är ett samarbetsprojekt där sju musik- och kulturskolor från hela länet kommer samman och fyller samtliga plan och salar i Konserthuset. Men redan under onsdagen kändes premiärnerverna av när Uppsala musikskolas unga stråkelever träffades för att öva in repertoaren. Då skulle låtlistan inför programpunkten Stråkfrossa repeteras.
– Det är ungefär 100 Uppsalaelever som anmält sig till just det framträdandet, men i Konserthuset blir de 150 stycken när länets övriga elever ansluter. Hela huset kommer att sjuda! berättar Monica Alwinder Gustafson som är biträdande rektor på Uppsala musikskola.
Tillsammans med skolans rektor, Bo Frick, möter hon oss på Nannaskolans skolgård strax innan eleverna börjar droppa in för onsdagseftermiddagens repetition.
– Det är roligt för eleverna att få det här tillfället till att träffa varandra. Sedan märks det att de tycker det är extra kul att spela på Konserthuset för flera tusen besökare, säger Bo Frick.
Precis som tidigare år hoppas de att musiksugna vänner och familjemedlemmar ska ansluta under konsertdagen, men även att övriga Uppsalabor ska lockas av välkomstmusiken utanför den stora byggnadens entré.
– Vem som helst har glädje av det här och tack vare genrebredden så finns det något för alla, menar Monica Alwinder Gustafson.
Förutom stråkelevernas Stråkfrossa, som är det största musikinslaget under dagen, visar musik- och kulturskolorna även upp sina kunskaper i bland annat piano- och kammarmusik, blåsinstrument, folkmusik och dans. De dryga 600 musikeleverna är i åldrarna 6-20 år och C vad vi kan! Hör vad vi låter! täcker därmed in hela skolverksamhetens utsträckningsområde.
För Uppsalas musikskola är uppträdanden inte något ovanligt – varje år har man upp till 200 konserter. Men tillfällena där hela länets barn och ungdomar får möjlighet att spela tillsammans är inte lika många, något som skolans rektor menar gör lördagens evenemang extra viktigt.
– Dels väcker det här ett intresse för dem som inte håller på, men sedan så ser vi vilken glädje musikeleverna känner när får spela ihop. De äldre som har spelat mer fungerar dessutom som inspiration och förebilder för de yngre, säger Bo Frick.