Anna och pappa är på väg till mammas begravning. Det är den hjärtslitande utgångspunkten i norrmannen Stian Holes Annas himmel, där han ännu en gång presenterar en nästan översvämmande kavalkad av photoshoppade collagebilder. Varför och vad finns det egentligen bortom döden är de bärande frågorna.
Vanligen har jag rätt svårt för surrealistiskt anstrukna bilder som så tydligt vill vara hisnande. Men den fantasiresa till copingstrategi som Anna och hennes pappa ger sig ut på kräver sina bilder. När det värsta sker krackelerar verkligheten och det är bara i sprickorna som vi hittar tröst.