Hög reggaestämning trots leråker

Torsdagens stora publikmagnet på reggaefestivalen blev inte otippat Queen Ifrica. Skymningen hade fallit när hon gjorde entré och kanske bidrog det till att förstärka festivalstämningen. Leden var täta framför scenen och Queen Ifrica i storform. Trots att hon hittills bara givit ut ett album i eget namn hade hon den ena starka låten efter den andra att bjuda på.

Det var högt tempo på spelningen, låtarna gick gärna in i varandra utan paus eller mellansnack, och hennes intensiva karisma satte färg på den dancehallfärgade musiken. Ett gästframträdande av legendariske fadern Derrick Morgan (som framträdde tidigare under dagen) blev ett plus i kanten, liksom hennes tolkning av hans låt In my heart. Den låt som kanske är Queen Ifricas mest uppmärksammade, Daddy, lyckades både förmedla ett tydligt ställningstagande och inspirera till allsång. Hennes spelning blev precis så minnesvärd som många hade hoppats.

På tältscenen tog Chords, alias Jonas Resch, plats och presenterade en variant av reggae med stora doser hip hop. I ett smockfullt tält hade han och hans musiker inga problem att få åhörarna att sjunga och dansa med. Ett lite brötigt ljud under de första låtarna förde med sig att det blev svårt att ens uppfatta vilket språk han sjöng på, men det rättade till sig efter hand. Kanske skulle en eller ett par av låtarna ha vunnit på att få stå på tillväxt lite till, men i övrigt gjorde Chords en stabil insats.

Det småkyliga duggregnet som kom och gick under kvällen förvandlade till sist gräsmattan framför stora scenen till en veritabel leråker. Reggaefansen lät dock inte det påverka den goda stämningen och dansandet var snabbt igång när Twinkle Brothers drog igång sin spelning, inledningsvis med Della Grant som solosångerska. Bröderna Twinkle har en diger diskografi och blandade nya låtar med pärlor som debutsingeln Father från 1964.

Publikskaran var något tunnare än vid Queen Ifricas spelning, sannolikt beroende på att Natty King och Daddy Rings höll hov borta på tältscenen ungefär samtidigt. Det var nog fler än jag som just då önskade att det hade gått att klona sig.

Hög reggaestämning trots leråker

Reggaefestivalen förvandlades efter hand till en leråker, men det hindrade varken publik eller artister från att ge allt, skriver Stefan Warnqvist.