Att överföra barnböcker och korta tv-serier till långfilmsformat är svårt. Ofta blir det tydligt att berättelserna är utmärkta för en kort bilderbok eller ett 20-minuters tv-avsnitt, men inte håller för någonting längre. Detta gäller särskilt barnberättelser, då småttingarna på många sätt är de kräsnaste tittarna. Att hålla fast dem i en film som sträcker sig i mer än en timme är en konst.
När Alfons Åberg gör sin debut på vita duken drömmer han om att få en hund i födelsedagspresent, men som vanligt anser hans pappa att han inte är stor nog. Det är många som tycker att Alfons är för liten, till exempel andraklassarna i skolan som inte vill leka sjörövare med småbarn som Alfons och hans kamrater. Alfons gör vad han kan för att vinna respekt hos dem som är större, men som så ofta är det svårt att veta vad som är rätt och fel, och när han bara-ska-göra slutar det oftast inte så bra.
När Alfons träffar trollkarlen Gustaf, och får leka med hans hund Zingo, så får han dock lära sig mycket om vad det betyder att ta ansvar. I det mötet förstår Alfons att han faktiskt inte är så stor än, medan hans pappa inser att hans son är mognare än vad han trodde.
Berättelserna om Alfons har alltid handlat om igenkänning, och så är fallet även här. Alfons är en tämligen vanlig sexåring som bor i ett höghusområde, och många barn kommer att förstå hans blandade känslor om att vara liten och att känna sig missförstådd. Samtidigt vet de hur roligt det är att leka och hur skönt det är att gömma sig på rummet med låtsaskompisen när allting blir svårt.
Det här är en fint animerad berättelse som klarar sig utmärkt utan 3D-animationer och halsbrytande effekter. En saga som inte överöser barnen med intryck, utan som vågar lita på deras fantasi och förmåga att fylla i det som saknas. Det är ett smart drag att ge alla karaktärer egna röster snarare än att ha en enda berättarröst, och med hjälp av några fina musiknummer signerade – förutom Georg Riedel – även Ane Brun och Timbuktu lyckas filmen precis hålla uppe intresset i 72 minuter, och blir en alldeles lagom lång högtidsstund för både barn och vuxna.