”Att synliggöra det nästan osynliga, där skönheten har ett ansikte man inte känner igen.” Så lyder texten till det första fotografiet i konstfotografen Ira Löfmans utställning på Gustavianum. Hon är civilingenjören som, efter 16 år som forskningsassistent på biotechföretaget GE Healthcare, nu arbetar som konstfotograf.
– Det jag vill är att förmedla en känsla och framkalla en aha-upplevelse hos betraktaren, säger hon och visar upp fotografierna till utställningen Bilder från en mikrovärld.
Bilderna är förstoringar av de mikrometerstora partiklar som Ira Löfman såg genom mikroskopet i sitt dagliga arbete. Hållna i handen går det inte att urskilja de separata partiklarna, som då bara är ett vitt pulver, och Ira Löfman kände att hon ville förmedla skönheten i det hon såg genom linsen. Partiklarnas estetiska egenskaper talade till fotografen inom henne.
– Man får ju se något som inte går att urskilja med blotta ögat och det är fantastiskt som konstupplevelse, berättar hon.
Så hon kopplade sitt mikroskop till digitalkameran som i sin tur kopplades till en dator. Men eftersom motiven är vätska och därmed föränderliga, så tog det såväl tid som tålamod att få fram de rätta bilderna.
– Ibland hinner man inte trycka på enter innan bilden försvinner och det kan vara väldigt irriterande, berättar hon.
På Anatomiska teaterns rundade väggar belyser solstrålarna fotografierna, som visas där fram till den 21 december. Ira Löfman vill att fler än fackmän ska få möjlighet till att ta del av kemins dolda och obekanta platser och med de poetiska bildtexterna vill hon skapa samspel mellan bild och text.
– Poesi är det mest omedelbara vi har i språket och med bara några meningar kan man säga allt, säger hon.
Genom en annan Uppsalafotograf, Stewen Quigley, fick Ira Löfman tipset om att använda det kartongliknande papper som fotografierna är tryckta på. Eftersom papperet är så tjockt skapar det ett djup i bilden och dess benvita färg mildrar kontrasterna mellan partiklar och bakgrund.
– Det här papperet är perfekt för det som är viktigt för mig med ett fotografi: komposition, ljus och stämning. Jag vill lyfta fram delar av verkligheten, fångad i ögonblicket, och det är det som är fotografiets styrka, berättar hon.
Ira Löfman hoppas nu att utställningens besökare ska se det hon ser, nämligen den storslagna skönheten som finns i det oändligt lilla.