"Han hade ägnat många år åt att älska henne, det sista förgäves. Till slut hade han packat ner sina tillhörigheter i flyttkartonger och lämnat lägenheten på Luthagsesplanaden. En två meter hög crosstrainer och ett löpband hade tagit över utrymmet framför teven där soffan brukade stå. Överallt låg hantlar och pilatesband, träningsmanualer och glassiga magasin om kålsmoothies och Hollywoodstjärnornas bästa dieter. Rita rörde inte köket, och från badrummet spred sig en påtaglig stank av aceton."
"Epidemin" utspelar sig i Uppsala och det är här som Åsa Ericsdotter vuxit upp. Stadskvarteren känner hon väl. Inte de senaste nybyggena förstås, sist hon var här var förrförra julen. Hon älskar Uppsala men flyttade härifrån i tjugoårsåldern. Att skriva om Uppsala gör att hon upplever staden igen. Men hon ser också på Sverige med en skärskådande distans.
Det är en dystopi, en vidrig framtidsversion om ett inhumant samhälle som Åsa Ericsdotter målar upp i sin nya bok. Hälsopartiet lett av den karismatiske politikerbroilern Johan Svärd har tagit makten och den demokratiska segern har partiet vunnit genom vallöftet att svenskarna ska bli smala igen. Överviktiga får sparken från sina jobb och dagisbarn tvingas till magsäcksoperationer.
– Först kom idén om Johan Svärd. Den fick jag under en promenad. Och om hur Hälsopartiets politik skulle leda samhället in på fel väg. säger Åsa Ericsdotter som fått nog av hälsofanatismen och smalhetsidealen som genomsyrar vårt samhälle.
– Titta bara på mängden av tv-program där en överviktig person, ofta en ung tjej, ska läras upp av någon expert om hur hon ska gå ner i vikt och förändra sitt utseende. Såklart har jag också upplevt hur det är att vara kvinna och hela tiden bli bedömd och förväntas se ut på ett visst sätt. Är man smal ses man som jätteduktig.
Åsa Ericsdotter bestämde sig för att agera och skriva en protestbok. Inför sina tidigare sju böcker har hon haft innehållet klart för sig redan innan hon börjat skriva och själva författandet i en prosalyrisk stil har gått fort. Med "Epidemin" är det annorlunda. Den har tagit sex år att slutföra.
– Jag har tröttnat på den självupplevda formen och det var skönt att skriva ren fiktion, en helt påhittad historia. När handlingen började växa fram förstod jag att den krävde ett annat språk än mitt vanliga. Det enkla språket är historiens fel, säger Åsa och hennes korta skratt hörs trots störningarna i vår skype-uppkoppling.
Åsa Ericsdotter bor numera i Maine, i östra USA, på en skärgårdsö med några hundra invånare.
– Det här är ett paradis. Kanske passar det mig för jag är en väldig ensamvarg, säger Åsa Ericsdotter som innan USA bodde i Paris.
I Frankrike upplevde hon en stark utseendefixering inte olik den i Sverige. Och trots att USA är landet med flest överviktiga är inte pressen på människor lika stor där. Där får var och en sköta sig själva.
– Staten ska inte lägga sig i människors privatliv. Det accepteras i Sverige men inte här, säger hon som började skriva "Epidemin" när hon flyttat till USA.
Tror du att vi hälsofanatismen någonsin kommer försvinna?
– Den här diskrimineringen av överviktiga liknar den mot homosexuella. Och den har ju minskat.
Har vi alla ett ansvar?
– Ja, om vi bara kunde vara mera snälla mot varandra, mer toleranta och sluta döma folk utifrån hur de ser ut.