Och att man vill göra en storstilad avslutning efter de senaste sju årens arrangemang syns i programmet. På fyra scener kommer 21 artister att spela dansmusik, pop och audiovisuella verk inom elektromusikgenren. Dessutom har man fortsatt med sin genusmedvetna artistbokning och årets festival, som äger rum i Konserthuset under lördagen, utmärker sig från tidigare år med många liveframträdanden av kvinnor.
En av dem som framför sin musik är Uppsalas Klara Lewis. Hon debuterade med albumet "Ett" förra året och har sedan dess även släppt en ep. Musiken har Klara Lewis vuxit upp med genom pappa Graham Lewis, musiker i post-punkbandet Wire, och mamma Liv Lewis, verksam i musikföreningen Nya Barowiak.
Vad karaktäriserar då hennes egen musik? Klara Lewis går alltid omkring med minst en inspelningsapparat och samlar in ljud som vi andra oftast sorterar bort. Det kan vara buller från en byggarbetsplats, surr från ventilationssystem eller tonerna från en rulltrappa. Ljuden sparar hon, plockar isär och väljer sedan bland när hon börjar med ett nytt projekt.
– Jag vet aldrig vilken typ av låt det ska blir när jag börjar. Det finns något stort i att få en köksfläkt att bli en vacker del av en låt. Om man bara stannar upp och lyssnar så märker man vilka fantastiska toner som kommer ifrån sånt vi inte tänker på, säger Klara Lewis.
Runt omkring bordet där vi sitter i Konserthusets restaurang skramlas det med stolar och porslin. Jag frågar om hon också störs av den typen av ljud eller om hon uppfattar dem annorlunda.
– Jo, jag kan också störas av det men framför allt så har jag upptäckt att det aldrig är tyst. Om det skulle bli lite tystare här så skulle vi ändå höra det där brummande ljudet från ventilationssystemet, hör du? säger hon.
Att Klara Lewis musik kan uppfattas som svår av vissa är hon medveten om men tycker att det är synd. För i den lägger hon in känslor och ljud med textur, som prassel eller klinganden, som alla är bekanta med.
– Man måste inte ha en universitetsutbildning för att lyssna på min musik. Men det är det jag gillar med Volt också - att det finns så mycket olika musik och något för alla. Det är en väldigt inkluderande festival på det viset, säger Klara Lewis som själv har besökt Volt sedan hon var liten.
Att det just är den sista festivalen hon ska medverka på känns tråkigt men Klara Lewis hoppas på att konceptet kommer tillbaka i ny förpackning. För det behövs, menar hon.