Dante Alighieris Divina commedia, Den gudomliga komedin, ligger uppslagen bland vävarna på bordet i vardagsrummet i radhuset på Kälkvägen i Uppsala.
På något sätt har vävarna, eller de textila bilderna om man så vill, i Monica Åbergs senaste konstprojekt lyckats sprida sig från de två rummen med vävstolar på övre våningen till såväl vardagsrummet som verandan. En utställning håller på att växa fram. Den ska visas på biblioteket i Tierp 26 september – 16 oktober. Redan är femtontalet kvadratiska bildvävar så gott som klara. Och fler kan det bli. Inspirationen är den gudomliga komedin.
– Bara jag öppnar boken och läser ett par ord, får jag en ny idé, säger Monica Åberg.
Vi bläddrar tillsammans någon minut och nog skulle minst tiotalet bilder kunna komma ut av den korta stundens läsning. Dantes berättelse är mycket bildrik med både hiskliga, blodiga detaljer och sköna paradisbeskrivningar.
– Men helvetet tilltalar mig mest, säger Monica Åberg och menar helvetet i ett bildskaparperspektiv.
Hon visar flera vävar där bakgrunden är svart och inslag av rött i olika nyanser, med ryaknutar och andra tekniker, antyder helveteseld, vrede, ondska - hur man nu vill tolka det.
Dante är avbildad med röd mantel och huvudbonad, silvrigt ansiktet och en grön lagerkrans mot svart botten.
– Beatrice har jag inte gjort ännu, men hon kommer, säger Monica Åberg och mumlar något om blått, den enda färg som inte ens skymtar i de hittills färdiga bilderna.
Om det svarta och röda helvetet var lättast att skildra, är det nyanserna av vitt, av ljust, som lockar nu. Ljuset finns redan i skärselden, där det blandas med mörker, med både hopplöshet och hoppfullhet. Och i paradiset härskar det.
Hur vitt i vitt ska bli levande, skimrande paradisbilder är sommarens utmaning för Monica Åberg.
Hon lägger fram några av de ljusa bilderna. Jag tolkar vitt med gröna inslag som paradisets skogar (visst finns det väl skog där?) och ser en knuten näve med tummen mellan långfinger och pekfinger i en kullrig vithet: det obscena tecknet la fica som visar på hånfullhet och förakt. Djävulen som hånar längtan efter godhet och frid?
I vissa bilder har taggtråd eller rostiga spikar sytts fast vid väven, remsor av smält tenn likaså, en kvadratisk öppning avslöjar en bakgrund av tenn.
– Jag har fått spikar från vänner i Björklinge och tenn från vår son Josef som är orgelbyggare i Knivsta.
När medlemmarna i Tierps konstförening, som står bakom utställningen, och besökarna vid biblioteket i Tierp har sett sig mätta på och kanske inhandlat delar av den åbergska skildringen av himmel och helvete, hoppas Monica Åberg få tillfälle att ställa ut med samma tema i ytterligare något galleri.
– Ämnet håller för det, tycker jag, säger hon och monterar ytterligare en helvetesbild, svart som synden och röd som ondskan.
Eller kärleken. Dantes till Beatrice kantänka.