För att travestera den gamla affischen om New York-bor så startar jazzen förstås med Uppsala, fortsätter ut i Sverige för att motvilligt ta sig ut i världen. Som om det inte vore nog med en späckad livehöst i Uppsala så svämmar brevlådan över av alla album som släpps i genren.
Uppsalasonen Anders Hagberg har visat många gånger tidigare vilken kreativ musiker han är. Om någon tvivlade så undanröjer nya "Trust" det enkelt. Med massor av flöjter, bland annat kontrabasflöjt, sopransax och slagverk åstadkommer han suggestiva klanger och spännande rytmer.
Lisa Grotherus har vi kunnat höra i gruppsammanhang men här kommer hennes debut i eget namn med "Dekontee". Med främst sin basklarinett men också med en fin sångröst framför hon tio egna låtar Bakom henne finns bland andra dragspelaren Lisa Långbacka, trummisen Konrad Agnas och klaviaturisten Milton Öhrström. Men det är inget tvivel om vem som är den skickliga huvudpersonen på detta fina album.
Det självklara är ibland just det självklara. Varför inte ta befintliga melodiska låtar och improvisera över dem. Både Trinity och LSD satsar på det. LSD uttyds enklast Fredrik Lindborg, saxar, Martin Sjöstedt, bas, och Daniel Fredriksson, trummor. På nya "Hawaii" tar de låtar som "Två mörka ögon" och "De sista ljuva åren" och går loss på dem. Riktigt bra!
Trinity med mångsidige Andreas Hellqvist bakom orgeln, trummisen Ali Djeridi och trumpetaren Karl Olandersson gör fina versioner av klassiker som "Moon River" och "Himlen är oskyldigt blå" blandat med några egna låtar på "Nuages". Snyggt lirat genomgående. Olandersson finns också med när Stockholm Swing All Stars spelar Duke Ellington i skön tappning. "Hertigen" skulle ha varit helt nöjd. John Högman spelade in.
Karin Hammars trombon kan höras i de mest skiftande sammanhang. Nu är hon äntligen tillbaka med sin egen kvartett med superba albumet "Circles". Nytillskottet, gitarristen Andreas Hourdakis fyller ut där inte Hammar gör det i fint samspel.
Jazz är ju en bred musikform, så varför inte göra David Bowie, med afro-brasilianska rytmer dessutom. Miriam Aïda vågar på nya "Loving the alien". Med hennes fina röst och en skön känsla för musiken har det blivit en bra hyllning till den avlidna artisten.
Det finns skivbolag där blotta namnet är en garant för innehållet. Deutsche Grammophon är ett sådant för den klassiska musiken och ECM för jazzen i alla dess former. Frank Zappa sade någon gång att "jazzen är inte död, den bara luktar konstigt". Det är en komplimang när så mycket låter likadant. Uppsalabekantingen Shai Maestro låter till och med Barack Obama vara med på ett hörn på nya "The Dream Thief", där pianotrion tas till nya höjder. Norske pianisten Tord Gustavsen har också varit i Uppsala. Det borde upprepas. Hans "The other side" är suverän, i sann Esbjörn Svensson-anda. Också här en pianotrio utanför ramarna.
Det kan gälla även nya stjärnskottet Joel Lyssarides som prisats flera gångar. Hans "Dreamer" bjuder på varierade tappningar kryddade med orientaliska blandningar. Dynamiken är stark, med fint spel också av basisten Niklas Fernqvist (även med Karin Hammar) och trummisen Rasmus Svensson.
En överraskande bokstavskombination är NES. Namnet kommer efter frontkvinnan Nesrine Beimokh, en gudabenådad sångerska och duktig cellist. Backad av cellisten Matthieu Saglio och slagverkaren David Gadea gör trion underbart spännande musik, där den annorlunda sättningen tas till sin yttersta spets. Även annat på spännande bolaget ACT sticker ut i utgivningen. Pianisten David Helbock ger sig på allt från Dave Brubeck till Weather Report på "Tour d'horizon" med fint resultat och Chris Beier är mer intrikat finstämd på samma instrument på "Scarborough Variations".
Än mer sticker accordeonisten Vincent Peirani ut med albumet "Living being II - Night walker" - låter som en tv-serie om zombies - där han med sin kvintett skapar ovanliga klanger och udda rytmer.
Danmark har alltid haft en stark jazztradition och det märks även i skivfloden. Bolaget Stunt Records har alltid ett antal på gång. Bland det senaste märks samspelta duon Enrico Pieranunzi & Thomas Fonnesbaek, piano respektive bas, med liveinspelade "Blue Waltz", skönsjungande Inger Marie med ett gäng covers på "Feels like home" samt avslutande pianotrion Mesquida, Bodilsen & Andersen på "Pieris" där de latinska influenserna också är tydliga. Danmark är värd ett par fräscha öron.