Hyfsat spännande på klassiskt tema

Spöken och övernaturliga väsen har alltid varit ett populärt tema i amerikanska rysare. Speciellt onda andar som bor i stora viktorianska villor och skrämmer vettet ur oskyldiga hyresgäster. Filmen The haunting in Connecticut är inget undantag.

En familj flyttar till ett sekelskiftshus i norra Connecticut för att deras cancersjuka son Matt ska ha närmare till sin behandling. Men snart börjar han, hög på medicin, att se onaturliga saker. Det visar sig att huset varit en begravningsbyrå där balsameringskammaren står orörd längst ner i ett hemligt rum. Genom den tidigare ägarens synske son Jonah får Matt reda på vad för ritualer som förekommit och vad som får onda andar att sätta skräck i paret Champell och deras fyra barn.

Med förstärkta ljudeffekter skapar regissören Peter Cornwell en hyfsat spännande rysare. Men framför allt är det bakgrunden till filmen som får fart på fantasin. Producenten Trapani hade sett en tv-dokumentär om en familj som upplevt paranormala aktiviteter i ett hus som visat sig vara en begravningsbyrå på 1920-talet.
I huset låg lådor med bilder på lik och i trädgården en dold begravningsplats. En fantastisk story för en spelfilm alltså och visst blir det spännande emellanåt. Men trots filmens försök att balansera mellan övernaturlig fiktion och skrämmande verklighet så når det inte riktigt ända fram. Personligen blir jag mer rädd av att se ett avsnitt ur tv-serien Medium, men som skrämmande underhållning fungerar filmen fint.

Hyfsat spännande på klassiskt tema

En familj flyttar i ett sekelskiftshus för att deras sjuke son ska ha närmare till sin behandling. Men snart ser han onaturliga saker. Hyfsat spännande, skriver Paola Langdal.