Hon står där på scenen. Ensam och skör. Men samtidigt så beslutsam. Allt måste berättas. Allt måste lyftas fram i ljuset. Varenda detalj om misshandeln, våldtäkterna, självskadebeteendet, missbruket och tvångsvården. Allt det hon hållit tyst om ända fram till rättegången då Uppsalas förre länspolismästare Göran Lindberg döms – mycket tack vare hennes vittnesmål.
Vittnesmålsteater har Teater Fryshuset också valt att kalla monologen ”Den fastspända flickan” som nu spelas på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och som senare turnérar.
Pjäsen som regiserats av Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten baserar sig på Daniel Velascos prisbelönta radiodokumentär och i rollen som Nora ses skådespelaren Rakel Wärmländer. Genom åren har hon iklätt sig många barnroller, inte minst som frejdig Pippi, men det här är något helt annat. Kvar är naiviteten som ofta präglat Wärmländers gestaltning men nu mer tillbakahållet i den trasiga gestalten. Barnet som fått utstå allt det ett barn inte ska behöva.
Det som beskrivs är inte bara ett barns utsatthet utan också ett Sverige av idag som alltjämt kränker tvångsomhändertagna unga. Något som också bekräftas i expertpanelens efterföljande samtal.
Jag är glad att denna berättelse berättas. Att offret ges röst. Inte minst efter att ha bevittnat ”Operation Värdegrund” om Göran Lindbergs förnekande. Samtidigt är det svårt att inte jämföra med Velascos dokumentär, som berörde mig djupt, men det här är ett vittnesmål som bör berättas många gånger. Så låt oss hoppas att pjäsen också når Uppsala.