I Strindbergs fotspår på Kymmendö
Strindberg vistades på Kymmendö under sju somrar. Litteratur eller verklighet? Några saker är säkra. Husen som kallas byn - förebilden för gården på Hemsö ligger där de alltid gjort, skriver Magnus Dahlerus.
Foto: Linda Forsell
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Strindberg vistades på Kymmendö under sju somrar mellan åren 1871-73 och 1880-83. Efter Hemsöborna gavs ut, som han skrev 1887 under en vecka på Lindau, spekuleras det om att han inte längre var välkommen. Den som kände sig som förebild till madam Flods son Gusten lär ha sagt: "Jag tycker att de som skriver någonting, gärna kunde skriva som det är och inte hitta på så mycket så det blir fel alltihop. För si det har Strindberg gjort. Tre sidor är sanna, resten är bara lögn."
Litteratur som lögn? Ciceronen Persson väljer hellre ord som författa, fantisera och omskapa. Vi vet att författare lägger till och drar ifrån, i olika mycket, för att skapa en god berättelse. Men det kan förstås vara svårt att hålla isär dikt och verklighet. Fortfarande startas debatter om att författare ljugit i sina skönlitterära böcker.
Ändå går det att göra vissa jämförelser mellan verklighet och litteratur. Inspirationen och förebilderna går förstås att hitta i den fysiska verkligheten. Att se den plats som tydligt inspirerat Strindberg att skriva Hemsöborna, att vandra omkring där med Persson - som följt författaren i snart trettio år och givit ut boken Vandra med August Strindberg (2004) - är som att bli inledd i fiktionen. Ciceronen använder litteraturen och berättar. Hon gjuter liv i det som många gånger glöms bort: skönlitteraturens förmåga att starkt påverka läsaren.
Strindberg kom till Kymmendö och blev överväldigad. Han skriver: "O, du min grönskande ö, blomkorg i havets våg." När man besöker platsen en sommardag i juli känner man naturens intensiva påverkan. Det är 126 år efter författaren senast var där. Nu lyfter ciceronen Persson på Kymmendös strindbergstuvor ackompanjerad av humlors surrande, fåglarnas kvittrande, fårens bräkande och en avlägsen ångvissla. Där kommer Carlsson med Höganäskruset i en svångrem runt halsen. Och där sitter August på sitt litterära avträde medan Rundqvist målar om det. Carl Larsson tar en rök och Siri von Essen skyndar sig för att pyssla om sin krasslige make.
Litteratur eller verklighet? Några saker är säkra. Husen som kallas byn - förebilden för gården på Hemsö ligger där de alltid gjort. När vi passerar frågar en man: "Är Anita kvar?"- ciceronen fyller 70 år och han vill gratulera henne. Där finns ättlingar kvar till dem som levde på ön på 1800-talet. Dit kom också Bonniers och bevakade författaren. Man hade missat att förlägga Röda rummet - nu tog de dikterna direkt från författarens skrivbord och betalade bra för att inte göra ett misstag till.
Vad kan väl avsluta en sådan vandring bättre än en stunds vila i den vy som författaren hade för ögonen när han skrev. Vi går ner till strandbrynet och blickar ut över kobbar och skär, i den skärgård som Strindbergs fantasi ostört omarbetade sina intryck till litteratur. Här får vandrarnas fantasi sväva som en albatross med pennan instucken mellan vingen och kroppen medan eftermiddagens lugn inträder.
En sak till - Strindberg blev fly förbannad när Hemsöborna redigerades - det vet vi från ett av de mer än 12000 brev som man hittills har hittat. Bonniers strök sådant som de ansåg stötande. När får vi se de ändringarna? Snälla snart! 11 juli och 8 augusti ges det ytterligare två tillfällen att möta Strindbergs litteratur på Kymmendö med ciceron Anita Persson. Gigantens ungdomsår i Uppsala vandras 28 augusti.