Det menar buskisveteranen Stefan Gerhardsson som spelar i Uppsala i dag.
"Livat i Parken – En förbaskat rolig folkparksfars" handlar om folkparken Åbacken som ska öppnas igen efter att ha varit stängd i sex år. Men renoveringen dröjer och snart uppstår frågetecken kring vem som egentligen är folkparkens rättmätige ägare. Bland turerna finns även en avdankad operastjärna, en tafflig fotograf och en fängelsekund på jakt efter sitt g(l)ömda byte.
Och farsens upplägg är ett vinnande ett. I somras besökte över 55 000 personer Vallarnas friluftsteater i Falkenberg där "Livat i Parken" spelades under sex veckor, men över en miljon har sammanlagt sett farsen på Vallarna. Och just att formatet öppnar upp för en sådan bred publik tror skådespelaren Stefan Gerhardsson, känd från buskisduon Stefan & Krister, är en del av det vinnande konceptet.
– Även om vi aldrig gjort renodlade föreställningar för barn så har i vart fall de yngre, de som är mellan 5 och 12 år, dragits till våra föreställningar. Och tycker även mor- och farföräldrar att det är roligt och vill gå med så blir det en bred och stor publik, säger han.
I föreställningen, som kan ses på Konserthuset i kväll, medverkar förutom Stefan Gerhardsson bland andra Jeanette Capocci, Sanna Ekman och Jojje Jönsson.
– Vi har haft allt från Dramatenskådisar till renodlade revyartister, det finns plats för allt. Själv är jag ju elektriker! skrattar Stefan Gerhardsson.
När han ska sätta tänderna i en ny roll, som den som fängelsekunden i "Livat i Parken", är det trovärdigheten hos karaktären han lägger fokus på.
– Det gäller att få publiken att tro på att rollfiguren skulle kunna vara på riktigt innan man gör honom till något att skratta åt genom till exempel lite ticks, säger Stefan Gerhardsson.
För det är trovärdigheten och igenkänningsfaktorn som han tror är det som gör en bra fars. Visst finns här även intriger och karaktärssvagheter, men det räcker inte om inte karaktärerna också känns bekanta.
– Publiken ska kunna känna igen sig själv i föreställningen. och om man inte känner igen sig själv så kanske man känner igen en granne! Även om figurerna är ack så skruvade så behövs den där igenkänningen för komiken.
Stefan Gerhardsson har spelat på många orter i landet under sin 35-åriga karriär men någon större skillnad i regionernas humorpreferenser har han inte upptäckt.
– Den enda skillnaden är att längst upp i norr och längst ner i söder måste man tala lite tydligare på grund av dialektala skillnader, men annars skrattar man lika mycket överallt!