Åkerby stråk i Åkerby, som hör till Bälinge strax norr om Uppsala, är känt för Christina Lundströms musikskola med fiolundervisning enligt suzukimetoden. Men Christina Lundström är mer än violoinpedagog, hon är också ikonmålare, utbildad på Konsthögskolan i Aten i slutet av 1970-talet. Nu har hon målat fyra Mariaikoner, som Bälinge församling köpt in.
– Jag har målat Tecknets, Ömhetens, Lidandets och Vägvisandets Guds Moder.
De olika stadierna i Marias liv och utveckling, säger Christina Lundström och visar hur modern och barnet förhåller sig olika till varandra på de fyra ikonerna.
I den första ikonen är barnet ännu inte fött, inte riktigt verkligt. I den andra är närheten mellan mor och barn som störst. I den tredje är Jesus redan på väg bort från Mari mot sitt förurtbestämda öde, modern vet att hon kommer att mista sitt barn. Den fjärde ikonen skulle också kunna heta ”efteråt” eller ”framtiden”. Kristus är korsfäst, modern har mist sin son, men också försonats med den börda som lagts på henne. Hon ser milt sorgsen men fridfull ut.
- Det är för att hon nu vet att Jesus är vägen, förklarar Christina Lundström.
Kyrkoherde Fredrik Fagerberg, på vars initiativ ikonerna köpts in, har skrivit en kort bön till varje ikon och kallar dem då Hoppet, Livet, Sorgen och Tron.
Christina Lundströms svärson, Andreas Zhibaj, som kom trea i tonsättartävlingen tidigare i år och själv är altviolinist med förflutet i Athens Symfoniorkester, blev så gripen av svärmors ikoner under vårvintern, att han spontant började skriva musik till dem. Den musiken framfördes vid invigningen av ikonerna på söndagkvällen.
För Christina Lundström är Maria en stark förebild i livet.
– Detta är ett kvinnoepos. Och ett samarbete på tre fronter mellan mig, Andreas och kyrkoherde Fagerberg, säger hon.
Andreas Zhibajs musik var från början inte något beställningsverk, utan kom till inspirerad både av ikonerna och det vardaglilga privatlivet:
– Jag tänkte mycket innan jag började skriva musiken. Jag har ju sett många ikoner i ortodoxa kyrkor i Grekland, men nu hade jag också just blivit förälder. Och när jag såg på de här ikonerna och på min hustru och vår son, kunde jag foga ihop det personliga med historien. Kärleken till barnet, lyckan och oron, säger Andreas Zhibaj.