Klockan 04.30 på torsdag morgon sätter sig före detta rektorn Staffan Hörnberg ned, trött och svettig får man anta, och skriver på Facebook ett öppet brev till eleverna på skolan. ”Lundsbergare stå rakryggade”, uppmanar han.
Raka ryggar – bilden är kluven och därför utmärkt för internatskolan som fenomen. Förtryckande disciplin eller stolthet. Fängelse eller fristad.
Kanske är tvetydigheten en del av förklaringen till kulturens, och inte minst populärkulturens, lockelse till den isolerade skolmiljön.
Inom litteraturen är skolromaner en egen genre. Den skapades med Sarah Fieldings The Governess (1740), blev populär med Tom Brown’s School Days (1857) och har i modern tid genererat fortfarande lästa ungdomsfavoriter som Donna Tartts Den hemliga historien (1992) och Jan Guillous Ondskan (1981).
Internatskolan har alltså gett upphov till en livskraftig litterär tradition. Men frågan är om inte fiktionen också har format internatskolorna?
Det skulle till exempel inte förvåna mig om Jan Guillou under sin tid på Solbacka läroverk läste JD Salingers Räddaren i nöden (1951), och präglades av dess tjurige huvudperson. För finns det inte något av den rebelliske och självrättfärdige Holden Caulfield i Guillous alter ego Erik Ponti?
Kändast av alla internatskoleböcker är dem om trollkarlen Harry Potter. Där utgör skolan, Hogwarts, i första hand en fristad från den rena ondska som härjar utanför murarna.
När man ser representanter från internatskolorna i debatter envist försvara sin skolas kultur, och bagatellisera de mobbade elevernas berättelser, är det svårt att inte tänka på Hogwartseleven Malfoy som med sitt vitblonda, bakåtslickade hår och prydliga yttre smilar uppåt och sparkar nedåt.
Med Staffan Hörnbergs brev har fiktionen till sist helt tagit över verkligheten. ”Vi har utsatts för en förföljelse som saknar motstycke”, skriver han. Med det avser han alltså medierna och Skolinspektionen, som reagerat på att två elever har bränts med strykjärn under en nollningsceremoni – allt medan rektorn stövlade runt på ripjakt.
En förföljelse ”som saknar motstycke”? Man ser framför sig Harry Potter-världens fruktansvärda dödsätare i hasorna på de goda medlemmarna av Fenixorden. Utanför skolan härskar kaoset. ”Stå rakryggade”, darrar rösten.
Om brevet kom från Hogwarts rektor Dumbledore hade jag köpt det.