[Kaja2]
Vännerna Graeme Willy (Simon Pegg) och Clive Gollings (Nick Frost) åker på sin drömsemester till USA. Först på schemat är nördmeckat Comic-Con på västkusten. Sedan ska de bila genom staterna och besöka beryktade UFO-platser som Roswell och Area 51.
Av en slump träffar de Paul (röst av Seth Rogen) – en utomjording som kraschlandande med sitt UFO 1947 och sedan dess har suttit inlåst i en militärbas, men nu är på flykt för att ta sig hem.
Pegg och Frosts uppgift blir att skydda den pratglada, spralliga, och ohyfsade gröna figuren och eskortera honom till platsen där han ska bli upplockad av sina vänner från rymden. Samtidigt är de jagade av CIA-agenter som vill ha Pauls huvud på ett fat för att kunna undersöka det i ett laboratorium.
Filmen skämtar vilt med nördkulturen i allmänhet och filmiska utomjordingar i synnerhet.
Jag drar på smilbanden åt avslöjandet att det var Paul som var upphovsman till Fox Mulder i Arkiv X och att han även gav Steven Spielberg idén till ET:s helande krafter.
Men filmparodier har en tendens att bli upprepande, med samma buskisskämt i film efter film. Brittiska duon Nick Frost och Simon Pegg har tidigare lyckas undvika klichéerna i filmer som Shaun of the Dead och Hot Fuzz, men i Paul tar de tyvärr ett steg tillbaka. Vi tvingas stå ut med skämt om trebröstade utomjordingar, om att manliga vänner måste vara homosexuella, och om hur den mesiga, oskuldsfulla flickan med lapp för ögat förvandlas till en het och svärande brunette när lappen tas bort.