Anna Ehn: Jag är en duktig flicka

Det är hög tid att återta begreppet duktig flicka. Från och med nu bör duktig flicka associeras med begåvning, kreativitet och intelligens. Och inte, som tidigare, med något negativt och begränsande, en förklenande benämning på en kvinna (oavsett ålder) som visserligen anses utföra sina uppgifter oklanderligt – men som samtidigt är alltför tyst och tillbakadragen. Eller som är alltför högpresterande och kravtyngd – och utbränd förstås.

Med andra ord: alltid lite fel. 

Låt oss förändra den förminskande associationsbanan.

Den duktiga flickan är en strateg. Vet att spara på krafterna – varför rusa runt i klassrummet och skrika när man kan sitta still och bida sin tid? För att sedan göra uppror. Och den duktiga flickan skäms inte för att vara flicka – varför skulle hon? Varför måste det traditionellt kvinnliga anses fel och undervärderat – och ett projekt för ständig förändring? Och varför finns det underförstått, liksom i själva uttrycket, att en duktig flicka inte kan bli konstnär, inte kan spränga gränser, inte visionera?

Dumheter. Den duktiga flickan kan allt hon vill. Men visst kostar det på att förändra normer.

Förresten: den duktiga flickans manliga motpol – den kaxiga pojken – brukar ju kunna segla långt långt på sina tunna vingar innan han avslöjas. Kanske kallas chefsämne till och med? Som om det skulle vara bättre att ständigt vilja framstå som kompentent, stark, utan att nödvändigtvis ha något på fötterna? Inte kunna erkänna ett misstag. Inte våga släppa en position. ”Ta för sig”. Borde absolut vara ett projekt för förändring. Varför ska man nödvändigtvis ”ta för sig”? Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

En sen, kylig kväll läser jag Fanny Ambjörnssons bok Rosa – den farliga färgen. Och min upproriska sida vaknar. Boken borrar i den rosa färgens mystik, lockelse och fara. Och blottlägger vårt samhälles nedvärderande av och förakt för det feminint kodade. Färgen rosa, till exempel. Ambjörnsson skriver också om motståndsrörelser som arbetar mot det föraktet – och hur en protesthandling kan vara att överta begrepp och symboler som används i nedvärderande syfte. Som Queer-rörelsen. Termen ”queer” betecknade tidigare en avvikande, pervers, ofta homosexuell man – men kom att plockas upp och användas av icke-heterosexuella aktivister. De återtog begreppet, och förändrade det.

Det är här i läsningen jag kommer att tänka på den duktiga flickan. Henne har jag tänkt på många gånger förut. Hon finns i mina berättelser. Alltid. Men nu står jag plötsligt inte ut med tanken på att mina döttrar ska behöva klandras och osynliggöras för att de är begåvade, ambitiösa – och flickor. Att den nedvärdering jag själv alltid känt av, ska behöva fortsätta in i deras liv.

Nej, den duktiga flickan måste återerövras och uppvärderas. Laddas med positiva egenskaper. Så jag säger det med stolthet: Jag är en duktig flicka!