Hur låter solo-Ebbot?
– Jag ser det som en utveckling på allt det jag gjort tidigare. Mitt soloambum tar vid där Soundtrack slutade, all min musik är ett slags följetong. Men för mig är det också ett avstamp, att det är nu jag blommar ut. Lite som en ek med sen blomning. Albumet skulle ha kommit nu i vår, men efter komplikationer har det precis blivit uppskjutet så det kommer först i höst. Men redan nu spelar jag de nya låtarna på turnén.
Ditt allra första soloalbum, har du kunnat bestämma allt själv nu?
– Jag har alltid haft sista ordet på allt jag sjungit på. Men visst, i ett band måste man ju ta hänsyn till varandra och det finns kanske låtar på några plattor som jag själv inte skulle tagit med. Denna gång har jag inte behövt kompromissa alls.
I Sverige har vi inte så många "äkta" rockstjärnor, är du en av dem?
– Det har varit status quo sedan jag föddes. De fick bygga stängsel för att jag inte skulle smita hemifrån. Jag går min egen väg och är den jag vill vara. Någon skådis, jag tror att det ar Matthew McConaughey, sa att ”min idol är jag om tio år”. Det tyckte jag var bra.
Jag tänker förstås på när du ramlade genom taket på P3-guldgalans fest?
– Va fan, det hände bara. Det var en märklig grej. Det var ju tur att det inte hände något allvarligare. Många tror att det var en PR-kupp eller att jag hittat på det. Men jag tror att det var rätt många som var där och såg mig.