Du börjar få rutin på att leda P3 Guld?
– Ja, det här blir fjärde året i rad.
Vad kan du säga om din sidekick i år, Adam Pålsson?
– Han är en fantastiskt rolig och kvicktänkt person, varje gång vi repar så uppstår det nya roliga situationer. Vi utgår från ett manus och har en redaktör som ser till så att vi inte går för långt.
Det gäller ju att hålla ihop det hela i sändning också!
– Precis, det får inte bli för roligt. Men det är inte bara vi som ska stå på scenen. Vi har ju mängder med prisutdelare och artister som uppträder också.
Vad är viktigast att tänka på i en stor direktsändning som går ut i SVT och Sveriges Radio?
– Det är lätt att man fokuserar lite för mycket på tittarna och lyssnarna. Men man får inte glömma bort att vi har en stor publik på plats också. För mig är det viktigt att få en god kontakt med dem, då brukar resultatet bli bra.
Några fadäser du minns från de tidigare åren?
– Ja, när jag och Kodjo Akolor skulle presentera första prisutdelaren Seinabo Sey på min första P3 Guldgala så var tanken att jag skulle sjunga hennes låt. Det var bara det att jag hade glömt texten, och den hade vi dumt nog inte skrivit på manuskorten. Så av mina första fem galaminuter var minst hälften improviserade eftersom jag fick en blackout.
Vilken mardröm!
– Ja, fast jag tror inte publiken uppfattade det så. Det var mer som: "Ok, hon kan inte låten, ta in stjärnan i stället". Efter den starten släppte all prestationsångest.
När var det du lämnade Uppsala egentligen?
– Jag har inte bott i Uppis på heltid sedan 2008 ungefär. Men jag besöker ofta stan och träffar familj och vänner.