Efter en vår på Hamburger Börs i Stockholm är Sanna Nielsen nu ute på turné med sin show "Mitt Sanna jag". 2 november kommer hon till Uppsala Konsert & Kongress, vilket blir det näst sista stoppet på den 24 föreställningar långa turnén. Under sommaren var Nielsen programledare för SVT:s "Allsång på Skansen", en insats hon fick priset "Årets kvinnliga programledare" för på Kristallengalan. Någonstans däremellan hann hon också åka på inspirationsresa till Londons West End, där hon bland annat såg "Tina", musikalen om Tina Turners liv, en föreställning som gjorde starkt intryck och gav energi inför turnén.
Finns det tid att njuta av framgången?
– Just nu kör jag bara på, men jag försöker njuta. När turnén är slut i december ska jag vara ledig, hinna reflektera och vara kreativ. Jag har också börjat skriva dagbok och det har verkligen hjälpt mig att landa i det jag gör, säger Sanna Nielsen.
I "Mitt Sanna jag" blandar Sanna Nielsen sina egna låtar med låtar av favoritartisterna. Det rör sig om storheter som Fleetwood Mac, Diana Ross, Gladys Night och Dionne Warwick – artister som inte är självklara idoler för en som växte upp på 1990-talet.
– Haha, nej! Mina kompisar lyssnade på Aqua medan jag sjöng Fleetwood Mac. Jag har ingen aning om var det kom ifrån – inte från mamma och pappa. Kanske snappade jag upp från radion? Visst lyssnade jag på Aqua också, men jag har alltid älskat riktigt uttrycksfulla artister. Hittills har jag hållit mina idoler för mig själv. Jag har aldrig trott att jag skulle sjunga dem för publik, det har känts för stort.
Men nu känns det inte för stort längre?
– Nej, föreställningen handlar om styrka och mod. Jag står där i min gigantiska hatt och känner att jag verkligen är Lady Gaga. Inga jämförelser i övrigt, men så stort känns det att göra showen.
Sanna Nielsen har i intervjuer ofta pratat om sina uppväxtår, om hur hon kände sig osäker och blev retad för att hon ville bli artist. I föreställningen gör hon ett nummer, "Sanna från Bromölla", där hon driver med bilden av sig själv som flickan från landet som blev folkkär.
– Jag vill att folk som ser föreställningen ska ha roligt och känna att de verkligen fick Sanna, med både humor och värme, djup och självdistans. Och kanske ser de mig på ett nytt sätt efteråt.