Jag vill inte vara en del av Vilks projekt

Yttrande- och tryckfrihet innebär ingen skyldighet att publicera, endast en rättighet att fritt uttrycka sin mening och rätt att publicera, utan förhandscensur, skriver Gunnar Carlsson.

Gunnar Carlsson

Gunnar Carlsson

Foto: Pelle Johansson

Kultur och Nöje2010-03-16 07:07
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hoten och mordplanerna mot konstnären Lars Vilks är fruktansvärda och måste fördömas av alla som värnar demokrati och yttrandefrihet. Lars Vilks har rätt att göra vilka konstverk han vill, han har rätt att häda eller som alla andra i Sverige rätt att uttrycka sin mening.
Hans avsikt har varit att efter danskt föredöme provocera och testa var gränserna för var yttrandefriheten går. Alla reaktioner ser han som en del av konstprojektet.
Jag vill inte vara en del av det projektet.

Jag blir inte alls provocerad av Vilks slarvigt gjorda teckning av Muhammed som rondellhund. Muslimer som sett eller uppmärksammats på bilden tycks bli det - hur många de är är svårt att veta. Vilks avsikt är att de skall bli upprörda. Bilden används ju också av en del muslimska uttolkare som ett slagträ och exempel på förföljelse av muslimer och deras tro i västerlandet. Den reaktionen har Vilks kunnat räkna med.
Har effekten blivit att motsättningarna minskat? Har yttrandefriheten vunnit på debatten? Jag tillåter mig att tvivla.
Vill vi skärpa de motsättningar som finns bör förstås fler bilder av den här typen publiceras.

Sviker då tidningar som inte publicerar bilden yttrandefriheten?
Nej, verkligen inte. Yttrande- och tryckfrihet innebär ingen skyldighet att publicera, endast en rättighet att fritt uttrycka sin mening och rätt att publicera, utan förhandscensur.
Dagligen avstår medier från att publicera osakliga, rasistiska, ointressanta eller osmakliga uppgifter eller inslag.
De tystade i Kina, de fängslade i Burma eller Iran som verkligen kämpar för yttrandefrihet får det inte bättre för att Expressen återger Vilks teckning.

De publicister, som nu likt DN: s tillträdande kulturchef Björn Wiman, säger sig vilja ha "mer och grövre religiös satir"(UNT 11 mars) kan ju fundera på i vilken mån de verkligen är beredda att provocera sina egna läsare.
Kommer de att publicera karikatyrer av rabbiner eller katolska präster som förgriper sig på unga gossar? Bilder på våra ärkebiskopar med pratbubblor med korkade bibelcitat? Eller om överheten skall utsättas för satir, kommer vi att få se Victoria och Daniel som fula rondellhundar?

Nej, det kommer vi förstås inte att få se, tack och lov. För det skulle vara verkligt provocerande för de många läsarna.
Provokationen prisas gärna så länge den drabbar "de andra".