Jämställd journalistik och kultur
KRÖNIKA. Debatten om scenkonsten måste även handla om hur det könsfördelningen påverkar verksamheten, i vilken utsträckning det är manliga erfarenheter eller kvinnors verklighet som gestaltas på scenen, skriver Gunnar Carlsson.
Gunnar Carlsson
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De flesta journalister svarar nog nej på den första frågan, men allt fler säger ja till den andra; det är åtminstone vad vi bör sträva emot.
Vi journalister kryper ju ofta bakom ursäkten att vi endast speglar verkligheten. Det stämmer nu bara delvis.
Hur jämn är då könsfördelningen inom kultur- och nöjesbranschen? Det här är inte tillfället att redovisa statistik, men att män dominerar inom populärmusiken märker den snabbt som läser UNT:s skivrecensioner på onsdagarna. Och när vi skriver om dans handlar det oftast om kvinnor.
Om man ser till chefer i Uppsala dominerar kvinnor inom konst- och museivärlden, men män inom teater och musik.
Ett område som varit särskilt uppmärksammat de senaste åren har varit just scenkonsten. En statlig utredning föreslog att båda könen skulle ha en minst en 40-procentig representation på och bakom scenen, dock med vissa undantag. Så är ju till exempel nästan alla klassiska kompositörer män.
Svensk teaterunion konstaterade i en annan rapport att bland de anställda inom scenkonsten fanns män i toppen och kvinnorna i mindre resursstarka områden. 70 procent av landets teaterchefer uppgavs vara män.
Uppsala Stadsteaters chef Linus Tunström är förvisso man, men om man ser till repertoaren det senaste året är fördelningen ganska jämn vad gäller dramatiker och regissörer: en liten övervikt för manliga dramatiker/författare (sex män, fem kvinnor) samt regissörer (sju män, fem kvinnor).
Alla namn har inte släppts för kommande spelår, men av det som är känt ser det ut att bli det en liten övervikt för kvinnliga dramatiker, medan det ser ut att bli fler män än kvinnor som regisserar. Men bilden kan som sagt ändras.
Det har förstås ett egenvärde med en jämn könsfördelning inom olika yrkesgrupper och samhällsområden, men diskussionen om scenkonsten riskerar att bli ytlig om man stannar vid att räkna huvuden. I stället måste förstås debatten även handla om hur det här påverkar verksamheten, i vilken utsträckning det är manliga erfarenheter eller kvinnors verklighet som gestaltas på scenen. Eller djupt mänskliga problem som angår både dig och mig.