Jazz i stora lass

KRÖNIKA. I Sverige vimlar det av ungt, kompetent jazzfolk som gör musik med attityd och stilkänsla. Problemet är hur alla dessa ska kunna få speltillfällen, skriver Ulf Gustavsson.

Ulf Gustavsson, musikskribent i UNT

Ulf Gustavsson, musikskribent i UNT

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2010-08-11 11:21
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Utgivningen av svensk jazz har nog aldrig varit så ymnig som nu, när de stora kostsamma skivstudiorna är ett minne blott och musikerna har sin egen portabla inspelningsteknik och ger ut sina skivor på egna etiketter. Upplagorna är mestadels små, men för artisterna kan det ändå ha ett värde att dokumentera sig och sälja egna medhavda skivor vid framträdandena.
En förutsättning för allt detta är att Sverige vimlar av ungt, kompetent jazzfolk som gör musik med attityd och stilkänsla. Problemet är snarast hur alla dessa ska kunna få speltillfällen.

Till de yngre svenska jazznamnen hör pianisten, sångerskan och kompositören Maria Kvist, aktuell med albumet Lemon man. Hon är ovanlig genom att vara lika övertygande i alla sina utövningar - som pianist med känsligt, lyriskt-melodiskt anslag och viss förankring i Bill Evans-traditionen. Vidare som låtskrivare av osentimentalt snitt med elegant harmonigrund, och som sångerska som tar sig an krävande melodipassager med en sensuell lätthet som får mig att tänka på Flora Purim.
Tillika har hon med sig ypperliga musiker, inklusive saxofonisten Linus Kåse, i denna avspända jazzbrygd som överskrider genregränser - från en svalt bluesig Once upon a summertime, till freeform-lekande Stenhammar syndrome.

Lekfullt avspänd är också musiken på en självbetitlad cd med svenska konstellationen The Bjaerv Encouters. Speciellt i sammanhanget är de dubbla saxofonisterna i förgrunden, Robert Nordmark och Karl-Martin Almqvist som bjuder på ett dynamiskt växelspel där de finurligt kompleterar varandra. Detta till ett triokomp där pianot ersatts av Peter Nylanders gitarr, vilket bidrar till en öppen, förutsättningslös klanggrund.
Ett annat land med stark jazzutgivning är Tyskland. Här i Sverige kan vi ta del av det utbud som den flitiga ACT-etiketten står för (med svenska artister som Nils Landgren representerade).

Som exempel på ”young german jazz” som undertiteln lyder återfinns pianisten Chris Galls nya cd Hello stranger, där han samarbetar med indiepopsångaren Enik. Detta i en upptågsrik klangresa med fria tyglar, inte helt olikt Esbjörn Svenssons jazzestetik. Fast bullrigare.
Nämnde Nils Landgren medverkar tillsammans med bland annat Randy Brecker, John Abercrombie och Lars Danielsson på trumslagaren Wolfgang Haffners nya dubbel-cd i ACT:s Signature Edition-serie, en resumé av Haffners färgstarka, rytmiskt bubblande fusion och funk genom åren, i gränslandet till trance.
Italianske pianisten Danilo Rea har jämförts med Keith Jarrett, och när man hör hans cd Piano Works X är det lätt att förstå varför - här i en gränsverskridande improvisatorisk solobrygd med utgångspunkt i melodier av singer-songwritern Fabrizio De André.

Betyg: 4/5

Maria Kvist (Wime/Border)

Wolfgang Haffner (ACT)

Betyg: 3/5

The Bjaerv Encounters (Imogena)

Chris Gall (ACT)

Danilo Rea (ACT)