Uppsala har ju alltid varit en genomgångsstad vad det gäller artister. Många antingen växer upp här och försvinner som vuxna eller flyttar hit några år för studier och flyttar sedan.
Vokalisten Minou Martini föddes i Uppsala men flyttade i unga år till västkusten. Hennes nya album med det vitsiga namnet Witches Brew har rötterna i 50-talets jazz. Martini sjunger uttrycksfullt och skriver intressanta låtar och texter. Mexd musiker som Krister Andersson, Ulf Adåker, Yasuhito Mori och Henrik Wartel i bandet låter det förstås riktigt fint även musikaliskt.
Gruppen The Soup har ockå en Uppsalamusiker i förskingringen. Johan Bendrik är en Hammondplågare av mått och tillsammans med sina spelvänner Kristofer Sundström, Tom Steffensen och Magnus Josephson får de till en härligt svängig och skickligt spelad musik med smittande spelglädje på albumet Souperman.
Omslagen på fonogrammen nu för tiden har ju tappat mycket av sin betydelse, Laddar man ned ser man dem knappt och cd-ytan är så liten. Men ändå skapar två omslag på två nya ECM-album nyfikenhet, trots att de bara består av gråskalor. Trots likheterna är det två olika fotografer som tagit bilderna för Julia Hülsmann Trio och Wolfert Brederode Quartet, två album som båda sticker ut och lever upp till omslagen.
Debuterande tyska pianisten Julia Hülsmann har gjort albumet Imprint med sin trio, där det handlar om eleganta och sofistikerade kompositioner utförda med briljans och närvaro. Tillsammans med följsamma basisten Marc Muellbauer och trummisen Heinrich Köbberling spelar Julia Hülsmann riktigt snyggt. Holländske Wolfert Brederode spelar också piano, men gör tillsammans med sin kvartett musik som tar ut svängarna mer på Post Scriptum. Särskilt intressant är medmusikanten Claudio Puntin som med sina klarinetter ger ensemblen en särskild klang. Musiken är i mycket genomkomponerad men solona svävar ut ordentligt emellanåt.
Danska slagverkaren Marilyn Mazur har spelat med många av de stora namnen som Davis, Shorter, Garbarek, Saluzzi och många fler. På nya dubbla albumet Tangled Temptations & The Magic Box spelar hon dock med en udda sättning: Fredrik Lundin, sax & basflöjt, Krister Jonsson, gitarr & elektronik, Klavs Hovman, bas & elektronik, samt vokalisten Siri Facchini Haff. Tangled temptations består av helt nya kompositioner inspelade live och The Magic Box av gamla välbekanta stycken. Det låter spännande suggestivt och välspelat rätt igenom.
Om jazzen hade byggt sitt fundament på hårdrock i stället hade det nog kunnat låta lite mer som Bernard Allison Group på Live at the Jazzhaus. Det ljuder tungt och svettigt med inte så lite adrenalin i spelet. Livekänslan gör förstås sitt till och det är en perfekt musik att sträcka på sig till och bara komma loss.
Behöver man mer av den varan är kubanske slagverkaren Eliel Lazo också ett bra val. Hans album El Conguero har känslan hos ett tidigt Santana, när bandet var som hungrigast. Här kryddas med soul och latino så smaknerverna stenjobbar.