Ju längre desto fånigare

Telly Paretta (Julianne Moore) sörjer sitt barn som försvann i en flygolycka för mer än ett år sedan. Vartefter försvinner foton på sonen, grannar säger sig inte minnas honom och hennes egen man hävdar att de ald­rig haft några barn. Dr Mince hävdar att hon lider av en konstig minnessjukdom.@3a Text:Hon vägrar dock att tro att hon är tokig, men det börjar se ut som om hon ändå kommer dithän. Tills hon möter den försupne Ash Corell (Dominic West) som också hade ett barn med på samma plan. Gemensamt börjar de ta reda på sanningen.@4a Mellanrubrik:Moore bra i rollen@3a Text u indr.:Julianne Moore är mycket bra i rollen som den förtvivlade men ändå starka mamman. Hennes rollgestaltning gör att filmen lever längre än vad manuset förtjänar.@3a Text:När man börjar komma intrigen på spåren blir tyvärr filmen allt fånigare. Mer ska inte avslöjas här.Till slut tänker jag mer på att de inte har säkerhetsbälten på sig i bilen, att det är en vidrig uppväxtmiljö för barn där de bor trots att det är ett rikemans­område (kanske lika bra att barnen är borta?!) och att en av de före detta svenskabilmärkena köpt in sig bra i produktplacering. Men det hjälper inte.@6b Byline/recension:Björn G Stenberg