"Jullekar övades i gamla tider vida mer, än fallet är i våra dagar, såväl av de bildade klasserna som av gemene man. Dessa lekar har i allmänhet en respektabel ålder, och några finnas till och med som bära omisskännliga tecken att gå tillbaka ända till hedendomen."
Det kan man läsa i Nordisk familjebok (1876-1926) och då som nu tittade man alltså tillbaka på den traditionella julleken som något förgånget. Men har dessa lekar helt försvunnit eller finns de kvar i uppgraderat format?
Under 1800-talet var lekar inte bestämda efter en högtid, men precis som nu var det vid julen som tiden fanns till för detta samkväm. Dessutom utgjorde julhalmen en betryggande landningsplats för de lite vildare lekarna.
Att leka jullekar är alltså ett gammalt fenomen, till och med äldre än begreppet själv. På Nordiska museet har man stenkoll på svenska trender och traditioner.
- Det finns uppgifter på när man talade om jullekar första gången. Det var faktiskt i Carl von Linnés text Dahlflickor lekar om juhlen 1733 som man ser ordet jullek första gången, berättar museets styresman Christina Mattsson.
Men uppgifter om lekarna finns från betydligt längre tillbaka i tiden än så.
- På 1600-talet skrev Johannes Bureus till exempel om ”Bro, bro breda” som finns kvar i dag i form av Bro, bro breja. En annan jättegammal visa är Räven raskar över isen som Olof Rudbeck den äldre berättar om, fortsätter Christina Mattsson.
Även i Nordisk familjebok nämns den lekande Uppsalaprofessorn: ”Det berättas nämligen af O.Rudbeck, att (drottning red.anm.) Kristina och Karl Gustaf julen 1651 i Uppsala lekte den s.k. ’kungaleken’, hvarvid Rudbeck själf var en herde med skalmeja.”
En förteckning över dessa gamla lekar finns i Svenska fornsånger III – en samling af Kämpavisor, Folk-visor, Lekar och Danser, samt Barn- och Vall-sånger, sammanställd av Adolf Iwar Arwidsson 1842. Där finner vi exempel på hur julfirandet har förändrats från livade, och rätt fräcka, firanden till dagens mer stillsamma och barntillvända julmys. Som i beskrivningen till den märkliga leken Spåna kyrka: "En lägger sig framstupa, vanligen mot en säng; ögonen betäckas. En annan slår honom med flata handen, hvarvid den liggande gissar hvem som slagit. Han bibehåller sin plats, till dess han gissar rätt, då han aflöses af den, som slog honom sednast. Lekes äfven af äldre personer."
Brutalt kan tyckas men faktum är att jullekar främst var ett nöje för de vuxna, till skillnad från i dag.
- Historiskt sett har begreppet jullekar använts helt annorlunda mot vad det gör nu. När vi i dag tänker på lekar med barnen så betecknade det förr ungdomens umgänge vid juletid.
Det berättar Eva Knuts, forskare på institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet. Hon menar att den barntillvända jul som vi firar i dag är ett relativt nytt påfund. I äldre skrifter om julen nämns barnen knappt, och det var inte förens vid mitten av 1800-talet som fokus på barnen uppstod i och med julbockens utdelande av julklappar. Innan dess kretsade julfirandet runt de unga vuxna.
Där berättas om de lekande ungdomarna som, under rikliga intag av brännvin, gick från hus till hus och utförde diverse bus. Julhelgen var nämligen ett utmärkt tillfälle att ge igen på till exempel en illa omtyckt husbonde. Populär var "julklappen", som var en lek innan den blev en regelrätt gåva: Ett vedträ, prytt med en ofta elak vers om mottagaren, klappades mot dörren och kastades sedan in i stugan. Dessa upptåg är dessutom besläktade med dagens studenters spexande.
- Det fanns ju det som kallas djäknegång som spårats hela vägen tillbaka till medeltiden, vilket var när de studenter som inte fick studielån behövde få ihop medel. Då klädde de ut sig, gick runt och spelade upp "stjärnspel" för folk och fick på så vis ihop mat och sprit, berättar Eva Knuts.
Men jullekarna mer och mer sällsynta och ses oftast bara på förskolans julgransplundring, och sällan i de enskilda hemmen.
- När jag tänker på jullekar i dag så är det att man möjligtvis samlas kring ett gammalt brädspel eller som i vår familj där vi brukar spela Buzz (tv-spel med frågor red.anm.). Men i de äldre uppteckningarna är jullekar alltså något helt annat, säger Eva Knuts.
Så oavsett vilken typ av jullek du föredrar; hyss mot chefen, smäll mot en inte ont anande släkting, en raskande tur kring granen eller en omgång tv-spel, så ska du ge dig själv en välförtjänt (jul)klapp på axeln för att du för en uråldrig tradition vidare. Njut av julen och låt leken börja!
Julfirandets lekfulla historia
Slag, brännvin och kast av hårda klappar – låter det som en god jul? Att lekar på julen inte alltid har sett ut som de gör i dag är en sak som är säker. Men var kommer lekarna ifrån och hur kunde en julafton på 1800-talet se ut egentligen? Dan före dopparedan har UNT Kultur tittat närmare på fenomenet jullekar.
En av flera jullekar från förr där det gällde att drämma till sin lekkamrat. Numera försöker vi slå varandra på skärmar i stället.
Foto: Rebekka Mornio
Så jobbar vi med nyheter