Känslofylld rysare

Författaren Kazuo Ishiguros bok Never let me go är en ovanlig sorts science fiction och dystopi. Den tar avstamp i 50-talet och ger en alternativ utveckling fram till nuet, utan några som helst rymdinfluenser eller övernaturliga ingredienser. Ändå är det ett dovt otäckt skräckscenario som skildras, öppet för många tolkningar.

Ishiguro, som framför allt är känd för romanen Återstoden av dagen, även den filmatiserad, beskriver ett 70-tal som skildras i dova färger. I berättelsen skildras en värld där människor blir över hundra år gamla och där sjukdomar börjat utrotas. På en internatskola som hämtad från andra världskriget växer ett antal klonade barn upp under ständigt tal om att de är speciella - vad det speciella består i och till vilka konsekvenser det får för de tre huvudpersonerna avslöjas efter hand.

Det ska heller inte avslöjas för mycket men det är en djupt tragisk skildring. Berättelsen om hur de mest utsatta får betala priset för de andras välfärd och lycka går att översätta till många problemområden: etiken runt genmanipulationer, klassklyftor, genusdebatt, tredje världen, djurhållning och så vidare.

Det mest otäcka i filmen är att barnen, och även senare som vuxna, accepterar sitt öde. Det sker inga större uppror, bara ett patetiskt försök att inom systemet undkomma sitt öde. I mycket en mänsklig egenskap, men det gör att det blir en extra stark filmupplevelse där det brittiska uttrycket ”less is more” verkligen har fog för sig. Det blir smått outhärdligt att se filmen samtidigt som den är så gripande.

Den brittiska filmindustrin lever på intet vis i skuggan av Hollywood. Trots att regissören Mark Romanek mest har gjort musikvideos tidigare tar han direkt greppet om denna långsamt skildrade och känslosamma historia. Men så har han också suveräna unga stjärnor som Carey Mulligan, Andrew Garfield och Keira Knightley i huvudrollerna. Även de som spelar dem som barn är skickliga liksom förstås en grand old dame som Charlotte Rampling.
Never let me go blir i första hand ändå en film om vänskap och vilsen ung kärlek mot en tragisk fond.