Kantighet räddar kvällen

Ett turnépaket med två artister som må vara kompisar från förr, men med distinkta skillnader i uttryck. Och i viss mån popularitet, även om kritikerkåren bockar som bladvass för vinden för dem båda. Frida Hyvönen har varit allas darling i år, medan David Sandström tryggt lunkar på den smala vägen kantad av sporadiska, men tätt omslingrande, beundrarrankor.I onsdags stod dock borden utplacerade i små öar med försiktigt pimplande besökare på behörigt avstånd från inledande Frida Hyvönens skakiga uppenbarelse. Inget lagom illa stämt piano den här gången, och hon verkar till en början närmast bestört över flygelns storlek och ljudomfång. Men snart vågar sig folk fram och befolkar stengolvsoceanen framför scenen. Efter den, till och med med Fridamått mätt, ostadiga starten spirar snart den yxiga charmen. Allt vänder under Today tuesday då den paradoxala rösten ­ nervig och självsäker ­ stiger som en bönstjälk mot himlen. Och den på skiva så lätt avfärdade bagatellen You never got me right ger publiken lika mycket rysningar som Frida själv ("den handlar om relationer ... brrr. Ja, ni vet").Fast det där raka kompet som närapå hälften av hennes låtar studsar fram över blir lätt enerverande mot slutet. The modern kunde hon lika gärna struntat i, deja vu-känslan gnagde hål i öronen.När David Sandström tar över förändras det mesta. Vingligheten ersätts av bredbent rock med långa rötter och texter som sväljer samhällsapparater snarare än personliga upplevelser. Mellansnacket är den sedvanliga blandningen av förvirring och kristallklar övertygelse medan musiken stundtals är allt annat än myllrig. När David och bandet Overdrive skippar den lite tempofattiga rockens raka fåror och blir lite mer elektriska händer det desto mer. Och det är äldre låtar med örhänget Cocaine in your cola i spetsten som får en att vakna ur dvalan, i synnerhet som Frida Hyvönen hoppar in på gästsång. Så även i A greater sum från senaste plattan.Som extranummer backar bandet också upp Frida i hennes egna Come another night, och hennes spattiga scennärvaro rundar av på ett fint sätt. Eller snarare återställer kantigheten, det intressanta med kvällen.