Kapuchinskis resor och Chopins hjärta

Jag har länge sett tjecken Egon Erwin Kisch som en ledstjärna inom journalistiken. Sent, alldeles för sent upptäckte jag polacken Ryszard Kapuchinskis storhet som en reporter med den skönlitteräre författarens alla kvaliteter.

Kultur och Nöje2007-08-02 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sedan har jag läst desto mer av honom och medger gärna att jag unnat honom nobelpriset. I den litteraturcirkel jag tog initiativet till för 21 år sedan läste vi På resa med Herodotos och den grep oss alla. Kapuchinski hade själv med sig Herodotos' verk som reselektyr på sin första utländska reportageresa till Indien, Pakistan och Afghanistan. Ett dubbelseende som sedan blev ett av hans kännetecken.

Som ung reporter gav han sig helt oförfärat på det stora stålverket och staden Nowa Huta, en hyllad kontrast till det borgerliga Kraków av kommunistregimen. Hans tidning var kommunistisk och ledningen visste inte hur den skulle hindra hans framfart. Den gav honom utlandsuppdrag för att bli av med honom. Men han avbröt sin första utlandsresa i förtid 1956, när arbetaroroligheterna i Poznan bröt ut. Han hade redan då känsla för dramatiska händelser men det kostade honom jobbet. Tidningsledningen tolererade inte att han aldrig fullföljde sitt utlandsuppdrag.

Under 20 år av sitt liv var Kapuchinski krigsreporter för en polsk nyhetsbyrå. Han blev ögonvittne till 27 statskupper och revolutioner. Hela världen var hans arbetsfält men han tog sig alltid fram med det billigaste färdmedlet, inte sällan till fots. Han mötte alltid människorna på marknivå.

Det är klart jag saknar honom när jag vandrar omkring i Warszawa. En annan person jag gärna hade träffat, långt tidigare, är Frédéric Chopin. I likhet med H C Andersen var han förälskad i vår svenska sångfågel Jenny Lind men till skillnad från denne blev hans kärlek besvarad. Hon planerade för ett giftermål med Chopin men andra kvinnor kom emellan.

Jag besökte en gång Chopins Valdemosa på Mallorca och jag har sett hans grav på kyrkogården Pére-Lachaise i Paris men hann inte söka upp Heliga korsets kyrka i Warszawa där hans hjärta finns bevarat. Däremot vandrade jag bort till Chopin-institutet, en vacker byggnad med ståtliga kolonner men nästan begravd bakom det stora Opera-komplexet.

På hemvägen stannade jag i den lilla byn Zelazowa Wola där Chopin föddes. Det vackra hemmet ligger inbäddat i praktfull grönska. Jag slog mig ner på en av stolarna längs ena husgaveln och lyssnade en stund på hans romantiska etyder. Chopin dog i tbc vid 39 årsålder. Han önskade Mozarts Requiem till sin begravning.