Klassisk fotografi i Paris
KRÖNIKA. Ett gammalt, rätt förfallet, men ändå magiskt vackert gymnasium i ett av Paris eleganta kvarter har blivit scen där Christophe Honoré, i sin senaste film La Belle Personne transponerar personligheterna ur Hertiginnan av Lafayettes Princesse de Clèves till vår värld, bland vår ungdom..
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Flera andra personer lever sina egna, mer eller mindre komplicerade kärlekshistorier, i ett grått och regnigt Paris som alltid inspirerar Honoré. Även om inte alla scener känns lika trovärdiga och ungdomarna låter som fina böcker, följer man deras öden med mycket intresse och blir berörd av deras sorger. Hertiginnan av Lafayettes personligheter fick verkligen ett nytt liv i en parisisk skola, där de älskar, hatar och dör.
Maison Européenne de la Photographie är ett annat magiskt ställe, som hela sommaren erbjöd oss att upptäcka (eller återupptäcka) Annie Leibovitz och hennes värld. Den berömda fotografen kunde inte ställa ut sitt verk utan att också visa oss sitt liv. I de vita salarna beundrar man hennes fina, grafiska porträtt och tittar på kändisarna som Mick Jagger, Johnny Depp eller Brad Pitt (alla i var sin säng), men också på Annie Leibovitz intima bilder, där ett helt liv blev dokumenterat: hennes föräldrar, speciellt den utrycksfulla mamman, familjefester, stranden, köket... och hennes tre flickor, som hon födde när hon redan var över femtio. Men först och främst Susan Sontag, hennes livskamrat, på de små svart-vita bilderna, där man följer hennes och Annies resor, intima stunder och Susans kamp mot den dödliga sjukdomen. Annie Leibovitz söker inte att vara annorlunda; hon fotograferar, helt enkelt, på ett klassiskt och sofistikerat sätt, där allt känns rätt, sant och ärligt.