Eric Gadd gör en stilfull entré på skivbolagskontoret på Fridhemsplan i Stockholm. Han är klädd i klarröda byxor och skor, småblommig Paul Smith-skjorta och kritstrecksrandig mörk kavaj. Och så en rutig fluga till det. Det går inte att ta miste på att han är en popstjärna. Eller en soulkung, som han ju brukar kallas.
- Det är en ynnest att ha märkts så mycket att någon har hittat på ett epitet åt en. Men jag vaknar ju inte på morgonen och känner mig som en soulkung, säger Eric Gadd med ett skratt.
Han häller upp en kopp kaffe och spottar ut sin snus för att sekunden efter stoppa in en ny under överläppen.
Eric Gadds elfte skiva i ordningen, "Rise up!", är färdiginspelad och precis på väg ut till skivhyllorna. Han berättar att han inför arbetet med varje ny skiva börjar med att söka efter en ny utmaning. Den här gången var det att ha en samarbetspartner, efter att ha gjort i princip allt själv på de tre senaste albumen.
- Jag längtade efter att ha någon att bolla med, menar han.
Det satt han och filosoferade kring i april 2009, samtidigt som Jason Mraz jättehit "I'm yours" spelades på radion. Låten är producerad av svensken Martin Terefe, och Eric Gadd insåg att det var honom han ville samarbeta med.
Terefe visade sig vara ett gammalt Gadd-fan. Problemet var att han bara hade tid "typ nu". Inspelningarna måste börja i augusti.
- Jag hade inget material. Jag jobbade som en räv och när augusti kom hade jag bra refränger och verser men de satt inte ihop. Det blev en annan utmaning - att gå till studion ofärdig. Jag har alltid varit extremt pedantisk.
Han beskriver arbetet och albumet det resulterade i som fyllt av glädje och spontanitet.
Glädje är också vad hans färgglada outfit utstrålar. Men den känns snarare väldigt genomtänkt än spontan. Och det ligger mycket tanke bakom Gadds garderob, visar det sig. Han har tagit fram den tillsammans med Madeleine Mortensen, tidigare stylist på bland annat Vanity Fair.
- Precis som jag har ljudslingor och rytmer i huvudet så ser jag också tyger, färger, snitt, fall och form framför mig, berättar sångaren, och tillägger:
- Om det inte hade blivit musiken kunde jag mycket väl ha ägnat mig åt kläder och design. Men jag är långt ifrån en fashionista. Jag bryr mig inte ett jota om vad som gäller våren 2011, snarare handlar det för mig om vilka som är Missonis tyger och Hermès färger genom tiderna.