Klassiskt verk nyuppförs i Uppsala
Tonsättaren Sven-David Sandström har på beställning av internationella Bachakademien i Stuttgart skrivit en egen version av Händels Messias. 14 mars uppförs verket i Uppsala.
Rep inför nytt stycke av Sven David Sandström Stefan Parkman
Foto: Pelle Johansson
Var det möjligt att skriva Messias utan att ha Händels verk, med den berömda Hallelujah-kören, ringande i huvudet?
- Man har ju starka associationer kring texterna vare sig man har medverkat i Händels Messias eller lyssnat till den. Så jag kände en påtaglig oro innan jag började arbetet, men det gick, säger Sven-David Sandström.
- Min grundidé var förstås att göra något helt annat än Händel. Fast i och med det, styrdes jag ju ändå av Händel?
Han berättar att han frigjorde sig från Händel mer och mer vartefter arbetet fortgick. Där Händel börjar sitt verk med orkestern, startar Sandström med kör. Och när Händel avslutar storslaget och pampigt, gör Sandström helt annorlunda.
- Sven-David avslutar sitt oratorium med ett ödmjukt diminuendo som försvinner ut i rymden, säger Stefan Parkman, professor i kördirigering vid Uppsala universitet och dirigent vid konserten 14 mars.
Han säger att repetitionsarbetet har varit "gnetigt", eftersom sången ofta ligger i extrema lägen.
- Det är ett jätteverk, överväldigande! Stort anlagt med stor orkester och kör och ett enormt slagverk. Det innehåller allt från tyst och mjuk a cappellakör till det mest bombastiska, säger Stefan Parkman.
Eftersom Sven-David Sandströms Messias är uppbyggt av många korta satser, utan Händels alla textupprepningar, har dirigenten haft ett sjå att tolka verket så att den överliggande, sammanbindande formen hålls levande.
- Det får inte bli en nummerrevy. Det måste finnas ett genomgående flöde, säger Stefan Parkman.
Sven-David Sandströms Messias löper över ungefär två timmar mot Händels tre.
- Man framför sällan Händels Messias alla tre delar, eftersom det blir för långt. Men jag gav mig sjuttsingen på att min Messias skulle bli kortare. Där finns inga mellanspel, utan enbart olika körer, duetter, trio, kvartetter och solon.
Sandströms Messias har framförts vid Oregon Bach Festival i USA och vid Bachakademien i Stuttgart 2009.
I Sverige uppförs verket både 12 och 14 mars. Först i Gävle, sedan i Uppsala. Medverkande körer är Uppsala Akademiska Kammarkör (UAK), Fyris Kammarkör och medlemmar ur Gävle Symfonikör. Solister är Karin Roman, sopran, Ivonne Fuchs, alt, Timothy Fallon, tenor, och Bernd Valentin, bas. Gävle symfoniorkester spelar. Och Stefan Parkman leder det hela.
Konserten i Uppsala startar klockan 16 i Universitetsaulan, men dessförinnan - 13.30 - har publiken en chans att möta såväl musiker och solister som tonsättaren själv.
Uppsala universitets Körcentrum och Gävle konserthus har fått stöd av Uppsala kommuns kulturnämnd och flera sponsorer för arrangemanget.
Koristen: Svårt och högt
- Sandströms Messias är mycket svårare än Händels. Går inte att jämföra på samma dag. Alla stämmor ligger högt och verket är rytmiskt komplicerat. Man kämpar som ett djur, säger Jeanette Bergman Weihed, sopran i UAK sedan 10 år.
Händels Messias har hon sjungit fyra gånger. Den, säger hon, sitter i kroppen. Inte minst Hallelujah-kören.
Och Sandströms Hallelujah-kör, hur är den?
- Den är också jublande, men inte lika melodiös som Händels. Mer rytmisk.
Om det stilla slutet, där verket slutar tyst och mjukt, säger Jeanette Bergman Weihed:
- Det känns lite snöpligt. Ett så stort verk kunde gärna få sluta bombastiskt.
Uppsala universitets Körcentrum och Gävle konserthus har fått stöd av Uppsala kommuns kulturnämnd och flera sponsorer för arrangemanget.
Koristen: Svårt och högt
- Sandströms Messias är mycket svårare än Händels. Går inte att jämföra på samma dag. Alla stämmor ligger högt och verket är rytmiskt komplicerat. Man kämpar som ett djur, säger Jeanette Bergman Weihed, sopran i UAK sedan 10 år.
Händels Messias har hon sjungit fyra gånger. Den, säger hon, sitter i kroppen. Inte minst Hallelujah-kören.
Och Sandströms Hallelujah-kör, hur är den?
- Den är också jublande, men inte lika melodiös som Händels. Mer rytmisk.
Om det stilla slutet, där verket slutar tyst och mjukt, säger Jeanette Bergman Weihed:
- Det känns lite snöpligt. Ett så stort verk kunde gärna få sluta bombastiskt.
Så jobbar vi med nyheter