... glida in på sin lyxaffär och flyga tillbaka till sitt ”gated community” utan att se favelorna och slummen.Plötsligt får uttrycket att ”tappa kontakten med verkligheten” en mycket konkret innebörd.
***
Jag har tänkt mycket på den här reklamen de senaste månaderna. Den säger något om samtiden. Och märkligt nog något om den samtida svenska barnkulturen. Runt jul gick Sara Kadefors radioföljetong Allt du önskar i P1, en berättelse om Elvira som hamnar som fosterbarn hos den snorrika familjen Lancelot. Lancelots bor i ett slott och har som enda sysselsättning att shoppa. ”Varje dag, annars blir det för mycket pengar på kontot” utbrister mamma Bianca som roar sig med att skjuta iväg lyxartiklar med en kanon på de omgivande husen när hon har tråkigt.
En annan barnserie som behandlar överklassen är Sara och Erik Haags Pappas pengar som visas just nu på Barnkanalen. Det är en vansinnigt rolig skildring av livet på slottet Stjärtnäs. Där bor Bröli med sin pappa i enorm flärd. Bröli, som i ett uppror mot fadern bestämt sig för att bli ”självständig”, ger sig en dag ut i samhället för att börja ett eget liv. Han drömmer om att bo i en ”hyresrätt” (som han inte vet vad det är) och ”åka kollektivt” (istället för med pappans flygplan) och pappan, genialt tolkad av Johan Ulvesson, är trots allt en mycket snäll far och stödjer sonen.
***
Nu är det säkert någon som undrar vad det är som är så nytt med det här? Överklassen har väl skildrats många gånger förr, även i barn- och ungdomskulturen. Tänk Dickens. Skillnaden här är dock att det är så skruvat. Kadefors och syskonen Haags serier är gjorda med ett sådant uppenbart underifrånperspektiv, med en sådan ilska över klassamhället och helt utan den sedvanliga stjärnglansen i ögonen. Här framställs överklassen som asocial, världsfrånvänd och i utanförskap. Dessutom skildras de platser där de bor som uppenbara ”problemförorter”. Tydligast är det i Kadefors serie där den omgivande bygden plågas av den giftiga rök som paret Lancelot spyr ut när de på nätterna bränner de prylar som de köpt på dagarna.
***
Och här någonstans tänker jag att serierna verkligen griper in i samtidsdebatten. Efter år av bonusskandaler och skattefusk, välfärdspengar som rinner ner i riskkapitalbolag och åtstramningar riktade mot de allra fattigaste, tycks samtidskulturen plötsligt ha vaknat. Plötsligt har vi börjat rikta blicken uppåt, mot helikoptrarna som surrar ovan galleriorna. Dessutom är det som om vi har insett att det kanske inte bara är ”invandrarförorter” som Tensta som är problemet utan även överklassghetton som Saltsjöbaden. ”Odla ditt klasshat” uppmanade föreningen ”Allt åt alla” nyligen i samband med sin ”överklassafari”. Märkligt nog är barnkulturen den första att nappa.