Klyschigt om polisen

Detektiv Tom Ludlow har länge varit hårdast bland de hårda på specialavdelningen. Inget uppdrag har varit för svårt och kropparna har lagts i högar efter honom. Vadå, det är ju bar slöddret som går åt. Hans chef har hela tiden täckt up för honom när internutredarna velat sätta åt tumskruvarna.
Nu får han veta att hans gamle partner har skvallrat och hundarna har fått upp vittringen. . .
Det handlar om Los Angeles och dess poliskår på det sätt det brukar i sådana här filmer. Det är en stenhård, rasistisk och girig plats. Männen är krigare, kvinnorna offer eller tröstare. De senare är dock ganska sällsynta här.

Ellroy är dock bra på att göra täta historier med full fart från första bildrutan till sista. Så också här. Det gör att det blir en fartfylld actionladdning som exploderar på duken. Keanu Reeves går omkring som en kruttunna med mycket kort stubin. Vi får också veta vartefter att det är synd om honom. Annars inger han inte så mycket sympati, och varför den trevliga sjuksköterskan faller för honom är svårt att veta. Eller som hon säger; "Varför kan du inte leva ett normalt liv som alla andra?"
Det är som det brukar, schablonerna är många. En viss stämning sitter där. Och visst förtjänar väl både Keanu Reeves och Forest Whitaker, i rollen som polischefen, bättre film än så här.

Klyschigt om polisen

Det är en polisaction med hög våldsfaktor som Keanu Reeves återigen gör en av sina ensamvargsroller i. Med James Ellroys manus som grund blir det förstås nattsvart och cyniskt om en korrupt poliskår där alla står emot alla.