"Man hoppas ändå att barnen får ett glas öl" sjöng HasseåTage för länge sedan i en revy, i förhoppningen att även kommande generationer skulle få del av livets goda. . .
Jag håller tummarna för ölen. När det gäller tillgången till musiken har utbudet aldrig varit större. Med ett par tryck på mobilen, surfplattan eller datorn kan man lyssna på hur mycket musik som helst. Det har heller aldrig varit lättare att producera sin musik och lägga ut på nätet för andra att ta del av. Däremot att nå ut med den i det dånande bruset är förstås en annan sak.
För sådana som jag som varit med länge i musiksvängen kan jag lite paradoxalt sakna känslan av förväntan och, faktiskt, den smula av andakt som fanns på den tiden det tog tid för musiken att nå fram. Nu sker allt i stort sett simultant över hela världen och detta med att importera skivor och musiktidningar från popens huvudstad London är förstås för länge, länge sedan förbi. Likaså känslan att gå till musikaffären på torsdagar när sändningen av nyheter kom och man plockade upp den ena godbiten efter den andra och studerade helheten med omslag, foton, låtar, sättningar och så vidare.
Albumen blev också ett slags vänner, som jag plockade upp och kunde utan och innan: allra första låten, sista låten på första sidan, första på andra och den allra sista, alla hade de sin alldeles egen magi. Lägg därtill de ofrånkomliga reporna och knastret som vartefter blev en omistlig del av helheten. Nåväl, förlåt en stunds nostalgi som dyker upp när man ska välja det bästa ur årets skörd av utgiven musik.
När det däremot kommer till själva musiken så kommer det minst lika mycket bra musik nu som det någonsin har gjort. Det är alltid med förvåning jag summerar det musikår som gått där det hela tiden kommer nytt. I backspegeln var 2012 ett mycket bra musikår vad det gäller låtar och album.
Största överraskningen tycker jag är systrarna Johanna och Klara Söderberg som under namnet First Aid Kit gjorde en bejublad debut. Här fanns en smått ofattbar mognad hos två så unga musiker (liksom för övrigt hos blott 22-årige Dylan Leblanc). Systrarna finns också med på flera av listorna här när UNT Kulturs musikskribenter väljer årets musik.
Om detta nu beror på, som de berättat, att de lyssnade på sina föräldrars LP-samling, med knaster och allt, och fick inspirationen därifrån...