Komedi med sorgsen botten

Som trettioårig småbarnsmamma är jag knappast målgruppen för en film där tonårstjejer överkonsumerar make up och skriker iiiiihhhhh. Men ändå kommer jag på mig själv att le lite åt den bortskämda Malibutjejen Poppy Moore (Emma Roberts) som blir skickad till en strikt privatskola i England för att lära sig veta hut. Kulturkrocken är ett faktum då hon i sitt överdåd av designermärken, hårförlängningar och meningslösa konversationer på mobilen möter de väluppfostrade rumskompisarna i skoluniform. Inte blir det bättre av att hon blir osams med skolans mest propra elev Harriet, spelad av en skönt komisk Georgia King. Vad att göra?

Poppy bestämmer sig snabbt för att försöka bli relegerad från detta hemska fängelse vackert påhejad av sina rumskamrater. Men som av en händelse börjar den överkonsumerade Poppy att trivas, dessutom blir hon kär i rektorns son Freddie och hon börjar sakta förvandlas till en "normal" ung kvinna. Dessutom blir hon kapten för skolans cricketteam och får oväntad information om sin döda mamma vilket gör att allt sätt på sin spets.

Även om regin känns lite väl flirtig med Beverly Hills-serien 90120 så har brittiska manusförfattaren Lucy Dahl lyckats göra en komisk historia med sorglig underton. Mot min vilja kommer jag på mig själv att fälla några tårar på slutet. Dessutom är Emma Roberts övertygande som kameleonten Poppy. Tycker ni hennes ansikte verkar bekant så kan det vara värt att nämna att hon har en världsberömd faster vid namn Julia Roberts.

Komedi med sorgsen botten

Tonårstjejer överkonsumerar smink och skriker iiihhh i komiska och lite sorgsna Wild Child. Julia Roberts syskonbarn Emma Roberts är övertygande i huvudrollen, skriver Paola Langdal.