Magnus Uggla, prins Carl Philip och Barbara Streisand hör till de moderna bokägare vilkas exlibris just har landat på Carolina.
Man kan tro att bokägarmärkena sitter i bokägarnas böcker. Att den som äger 50 böcker har beställt just 50, kanske med råge, exlibris. Och den som äger 5000 böcker har beställt 5000. Och att de sedan har klistrat och klistrat tills alla böcker markerats med ägarnamnet.
Men så enkelt är det inte. Många exlibris kommer aldrig in i böckerna. Det är därför man kan samla på dem utan att böcker kommer till skada.
– Mitt första exlibris beställde jag i 4000 ex. I dag har jag 40 olika exlibris, alltså olika motiv. Jag ska väl börja klistra in dem, säger Per-Axel Wiktorsson.
Vi möts i universitetsbibliotekets källare, i ett fönsterlöst upplyst rum med två stora sammanträdesbord. På det ena ligger rader med pappersark i ungefär A5-format. På varje ark är ett exlibris fastsatt med fotohörn. Per-Arne Wiktorsson visar. Där är en bild av den gamle finländske presidenten Kekkonen på skidtur, där Kungens sparsmakade med monogram och valspråk, där Barbara Streisands med bara namnet. Carl Larsson gjorde sitt eget exlibris, däremot tog Anders Zorn hjälp av Stockholmskonstnären Harriet Sundström, som var målare, skulptör och grafiker.
– Harry Martinson blev rasande när han fick ett icke beställt exlibris från Uppsalakonstnären Ragnar Albinsson 1936, säger Per-Axel Wiktorsson och visar en romantiskt anlagd bild med solupp/nedgång och seglande skuta innanför kraftiga svarta initialer.
För romantiskt för Martinson?
Att samla exlibris är ungefär som att samla frimärken, säger Per-Axel Wiktorsson. Möjligen utan likhet med vissa sällsynta och feltryckta frimärkens oproportionerliga dyrbarhet. När han handlar exlibris på auktioner eller möten med andra samlare, brukar köpesumman ligga från någon krona till en femhundring. Med tanke på att hans samling består av ca 30 000 exlibris, handlar det ändå om stora pengar under loppet av cirka 30 år.
– Det är väl några hundra tusen, säger han.
En sådan donation, som även innefattar böcker om exlibris, tas väl omhand av universitetsbiblioteket. Delar av samlingen kommer att visas i en utställning förmodligen under 2013 eller 2014.
Exlibris kan se ut hur som helst. Man kan göra sina egna. Rita och måla dem för hand, trycka med potatistryck, bara idéerna sätter gränser. Samlarobjekten är ofta gjorde på samma sätt som grafiska konstverk. Och de är att betrakta som konst i miniatyrformat. Mångfaldigad konst. Följer man exlibris genom århundradena, ser man hur de rådande konststilarna också präglar de små bokägarmärken: barock, klassicism, jugend, modernism ...
– Här finns kopparstick, linoleumtryck, alla möjliga tekniker är representerade, säger Per-Axel Wiktorsson.
Han berättar att det första kända och bevarade exlibriset på papper är japanskt från 900-talet. I Sverige var de första exlibrisen helt enkelt målade i böckerna.
– Den svenske lagmannen Bengt Jönsson Oxenstierna på Salsta i Uppland har det första kända svenska exlibriset. Det finns i hans eget exemplar av Magnus Erikssons landslag och föreställer hans vapen – oxhuvudet – och hans namn på latin, Benedictus Johannis.
Den svenska exlibrisföreningen utlyste, med hovets goda minne, en tävling om exlibris för prins Carl Philip. Ett flertal konstnärer deltog med förslag till bokägarmärken. Till slut valdes två: Magnus Bäckmarks förslag med en blå örn som håller prinsens vapenfana (Carl Filip är hertig av Värmland) och Davor Zovkos teckning med en livdragon som högvakt som håller prinsens vapensköld.
Själv har Per-Arne Wiktorsson, bland sina 40 märken, ett, som liknar sådana rikt tecknade och färglagda anfanger man kan se i biblar och dyrbara böcker från senmedeltiden och renässansen. Innanför en konstfärdigt ornamenterad ram och mot bakgrunden av en noga tecknad uppslagen bok med latinsk text, medeltida ordspråk, syns hans namn.
– Som sagt, jag ska väl börja klistra in mina exlibris.